Jag kliver upp på morgon, jag har börjat med mina morgonpromenader jag tränar, jobbar, träffar vänner.. och ändå känns det som om att jag är nere på botten..!

Jag vill inte använda mig utav en massa positiva tankar nu. Jag VET att jag har det bra, och jag ÄR tacksam för blittan och blattan.

Men det är tungt nu. Det är ensamt och tungt.

Jag är 35 år. Snart 36. Jag jobbar som personlig assistent. Och jag föraktar mig själv för det. OCh för att jag inte gör nåt av mig själv. För att den självbild jag har ska bekräftas? För att jag VILL förakta mig själv?

Jag hatar min mamma. Vad gör det med mig?

Jag är rädd för det mesta. Mest för att ta ansvar kanske.

Och så skäms jag. Över mig själv. Jag tycker att det som finns längst inne är litet och fult.

Jag vet att jag kännt mig liten och ful när jag är med mina föräldrar, särskilt med pappa. För han ser nog så på sig själv iofs. Morsan såg mig nog inte alls, eller påstod att hon visste allt om mig och försökte med fast hand tala om vilka värderingar jag skulle ha och hur jag borde leva mitt liv, även om hon själv inte gjorde så (det var alla andras fel, särskilt karlarnas).

Jag ska träffa kusin E idag. Morbror R´s dotter. Och så hennes ettåring. Hon väntar andra barnet. Hon är nyss fyllda 24 år. Färdig utbildning och har hunnit jobba ett år innan hon skaffade barn.

Alla tycker så synd om henne för att hon förlorade sin far. Och för att hon har diabetes, och har haft skolios. Men hon har en mamma och en styvfar. Och en pojkvän sedan många år. Hon är inte ensam.

Jag tycker om henne, det gör jag. Men ALLA ANDRA har det bättre!

Nej vad skriver jag! SÅ är det inte! Det vet jag ju, och man kan aldrig veta hur nån annan mår.

Jag är tacksam för att jag just i denna stund har det lugnt. Här och nu finns inget farligt.

Ledig dag. Sängen, laptopen och den perfekta koppen kaffe. Ikväll - konsert mer T och vännina. Och före det after work med ett par från bandet.. Vi måste få det att funka nu! Få spelningar!!!!

Det suger annars...

Kanske spela gratis..... nja...

Kanske skriva eget som kommer på lokala radiotoppen..?...ganska bra idé..

Nu ska jag iväg på gymmet för ett body pump-pass. OCh löpning.

Trots att denna vecka varit lite tung så har jag ändå ork att göra saker! Mitt hem har nog aldrig varit i sådan ordning förr!

Fasiken vad braaaa! Jag mår bra av att ha det fint omkring mig!!!

I morgon ska jag och syskonen åka till Skruttens grav. Och de övriga nära och kära som ligger där: morbro, morfar, gammelmormor..... Och så tror jag vi åker till farmor och farfars grav som ligger på en annan kyrkogård och tänder ett ljus också! Även om vi aldrig kände farfar. Och knappt farmor.... Men jag tror jag är lik farmor på många vis.. Fast hon var nog ingen bra mamma, har jag förstått... Stackars pappa.

En helt okej jobbdag till ända. Verkligen helt okej!

I morgon kommer lilla pappsen på morgonen för att börja hjälpa mig att ta itu med lägenheten. Jag får liksom inte till det själv....

Han kommer att vilja kasta det mesta.. kanske kommer jag att vilja det också......

Vi kommer även att åka hem till farbor och faster då min kusin forfarande är hemma på besök.

På kvällen har jag bokat in ett yogapass    Ser fram emot det!

Sover hemma i natt. Känns inte som om att det är ok för T men han verkade ok med det iaf..... svårt att veta med honom...

I morgon har vi betämt att vi ska prata iaf. Vi har ju ett system där vi istället för att bråka, ska skriva ner irritationen på en lapp och sedan läsa upp den under lugnare förhållanden typ en gång i veckan. Hittintills har det väl inte fungerat så bra dvs vi har inte skrivit några lappar, förutom jag då två ggr..

Pust. Det är svårt med relationer.

Nu sova.

Idag ska jag inte bry mig om någon trötthet. Om den infaller.

Idag ringer nog pappa. Stackars pappsen har börjat arbetsträna med sin onda rygg.

Jag har varit flitig och tagit medicinen varje dag nu på slutet. Med cipralexen verkade det inte spela någon roll om jag glömde ta den i ett par dar, men kanske gör det det med denna (Paroxetin).

Motion idag: gymmet och 30 min på stepmaskinen + lite styrka.

Kost: Gröt, fil, banan + te King of Puer

Sömn: 8 h ( egentligen behöver jag mer efter att ha jobbat gårdagen men får väl lägga mig och vila senare).

Någon vajsing är det nog med hormonerna i kroppen nu ändå, kanske bara ägglossningen för pms och mens är för tidigt. Kroppen känns svullen och humöret är lite lägre än det har varit.

.... näe måste nog sova nån timme till... zzzzzzzzzzz

Ligger i T´s soffa med teven på och datorn i knät. Mensvärk.

Igår ringde jag till hälsocentralen och bad att läkaren skulle ringa mig angående medicineringen. Jag vill fråga om det finns möjlighet att medicinera det ökade matsuget. Det skulle vara surt att gå upp i vikt - det lär jag inte må bättre av! Och det är inte kulatt motstå det hela tiden heller.

Igår var T och jag på en husvisning. Jag gick från jobbet ett tag. En fantastiskt sekelskifteshus. Och så talar vi om en framtid ihop... Men nu känns det inte som det gjorde för en månad sen längre.

Jag känner att han har förändrats, men det kan lika gärna vara jag eller båda. Det känns som att vi pratar som om vi vore syskon, inte älskare.

Nu gäller ju att jag tar i beaktning det faktum att jag påverkas mycket av mensen också...!  Ska inte tänka så mycket.

Fick höra att en person på jobbet inte kunde fatta att vi var ihop, då jag verkade så ungdomlig typ... Ja han är ju äldre förstås, men inte så mogen kanske. Fast lite tråkig tycker jag nog...

Hmm......

 Ikväll ska jag gå ut och gästartista med munspelet  och nya micken som jag äntligen fått. Och som pappa betalat!!!!!   Skönt.. Snällt.

Alla dåligt-självfötroende-tankar dyker upp också inför kvällen =( Och stress inför att T ska vara sur över att jag kan vara trött och bakis i mogon. Så får se till att inte bli det....... Det känns ju ändå inte kul att vara!

Har även skrivit lite på facebook. Det känns jobbigt Som om jag måste sätta upp höga murar runt mig själv för att skydda mig.. Jag har blivit så besviken på hur människor reagerat och hur de uppträtt efter Skruttens bortgång.

Bra dag, tycker jag..

Tog en morogn promenad till Exet. Pappa ringde och ville äta lunch. Jag berättade var jag var men han kommenterade inte det vidare.

Åt lunch och sedan hjälpte han mig att rensa lite i förrådet. Toppen! IV höll sams också.

Tränade på gymmet. Blir verkligen varm, varm. Måste ha med medicinen att göra..

Mer städning ikväll. Hallen ser riktigt okej ut nu. Skönt.

I morgon jobb. Känns lite stressande att jag måste komma på vad jag vill med framtiden.. Men jag har ju gjort stora framsteg så får verkligen vara nöjd!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....!

Regn och rusk men synnerligen gott humör.

Sov hos Exet. Vi tog en promenad till en livsmedelbutik och springer naturligtvis ihop med hans döttrar och mammans sambo. Lyckat! IV försöker jag vara lite hemliga med att vi börjat träffas igen...

Nåväl, vi får väl låtsas att vi umgås bara som vänner då kanske...

Lyckades ta mig till gymmet också och sprang på löpbandet i en halvtimme. Stort. Sedan efter middagen, formligen vräkte jag i mig av pappas krusbärspaj till efterätt hos dem. Han hade lyckats se fel på dl och msk i receptet också, så den innehöll på tok för mycket socker! Men god var den ändå    

Jag ska iofs ha mens (nej den har inte kommit än...) men så sötsugen som jag har varit dessa dagar är inte normalt. Igår åt jag två och en halv kanelbulle tex. Jag brukar inte äta fikabröd överhuvudtaget! Så jag undrar lite om det har med medicinen  att göra...? Jag vet att jag gick upp rätt mycket när jag började med Cipralexen för två år sedan. Viktökning finns ju inte med bland biverkningarna, men efter att jag kikat runt på nätet så verkar det vara vanligt ändå.

(paus)

Okej, nu har jag undersökt lite på nätet om min nya medicin paroxetin, och det visar sig att det är rätt vanligt med viktökning. Så - hur göra?!

Att sluta medicinera är inte ett alternativ i dagsläget. Då återstår att kontrollera matintaget samt att motionera mera! Framförallt motionera mer!

Morgonpromenader före frukost. Så får det bli. Nu är det bestämt.

Väntar annars på att Exet ska ringa. Han är på middag med släkten. Vi ska dela på halva flaskan vin som blev över sedan middagen i måndags. Jag är så j-kla sugen! Det måstre ha med serotoninnivån att göra! Rött vin, bananer, mango är sådant jag blir sugen på särskilt i mensperioden.

Lillebror har varit här idag när jag inte var hemma då hans dator pajat och han lånat min. Det känns bra att har nyckel hit och kan komma och känna sig som hemma. Min lille vän   

Vacker morgon. Mycket energi tack och lov. Fullspäckad dag framför mig. I allafall i mina mått mätt..

Hemmet är i kaos: disk, tvätt, jullådan parkerad i dörröppningen som en påminnelse om att den ska ner till förrådet, ren eller tidigare ren tvätt på ett lakan på golvet nedan sovrumsfönstret.

Jag vet jag inte mår tipptopp och då blir det så här.. men ibland undrar jag om det inte är något av en trotsig tonårsrevolt också... Pappa kommer senare idag med Billyskåpet som vi ska sätta upp. Och jag testar liksom hur det är att faktiskt stå för att mitt hem ser ut som det gör, och att det är just mitt hem. Jag får ha det som jag vill.

Det låter kanske fjantigt men min käre far har en förmåga att behandla mig som ett barn och klampar in på områden han inte har med att göra. Jag vet att han är orolig och vill mitt bästa. Mitt bästa enligt hans synsätt iallafall..

När vi talades vid tidigare idag så sa jag att mitt hem är i kaos. - Som vanligt då, svarade han. Och det finns säkert saker som inte är i ordning de gånger han är här, men allt är inte i kaos. Så jag sade ifrån att så är det inte alls. Ständigt tjafs.. Han ändrade sig dock och höll med mig att det är inte alltid så. Så vi började inte bråka. Jag vet inte om jag hade gått in i det bråket, men det var skönt att han var den som tog ett steg tillbaks.

Nu sitter jag och mumsar på två hårdbrödmackor med sardiner i tomatsås på. Dricker kaffe till. Har tidigare ätit ett ekologiskt ägg. Planerar att gå till gymmet och sedan en promenad.

Senare i em ska jag träffa J och ta en fika.

Undrar om det blir vin till middagen med Exet sen.. Kom att tänka på att jag inte alls varit sugen på ett glas rött på hela denna vecka! Tänk om medicinen har dämpat min ångest så pass att jag inte behöver vinet för att slappna av. Nu är det inte så att jag suttit och pimplat vin varje dag, även om det var så ett tag då Skrutten var sjuk och även efter han gått bort.  Självmedicinerg kan man nog kalla det.

Jag tog upp det då för två år sedan med min läkare, att jag nog drack för mycket och efter att ha frågat hur mycket och så, så sa hon: jamen herregud, du måste ju överleva också, det är inte konstigt om du behöver ta ett glas vin eller två!

Kanske inte det bästa en läkare kan säga men det kändes som att hon förstod mig! Och det var viktigt.

Nu har suget funnits där men jag vet vilken ångest vinet ger också så jag har försökt hitta andra vägar: denna blogg tex för att skriva av mig. Böcker, filmer, yoga, träning.

Så jag har kommit en bit på vägen. Rösten som säger att jag snart inte kommer att orka längre, att jag snart hamnar i Det Svarta Hålet igen, blir svagare och svagare..

Nu ska jag göra mig redo för gymmet samt promenad. Promenad först kanske.

Får se om jag hinner skriva mer idag.. I helgen väntar sen jobb, jobb.