What a day! Tack gode gud att att Å också går utbildningen, annars hade jag kännt mig helt torsk ensammen! Men efter att ha suttit lite vid datorn nu på kvällen så har en hel del sattt sig..!

Skrutten 21 år. Älskar dig och saknar dig! U and me forever.

Jag skulle kunna skjuta studenterna.

Livet är så jvla orättvist. Varför fick inte Skrutten uppleva sin student?

Ett evigt VARFÖR? Lönlöst.

Igår fick jag massage. Kan du massera bort min ångest frågade jag Lena, massösen?

Det kändes som om hela min rygg var en enda ångestklump som hon sakta försökte lösa upp . Oh det var himmelskt. Synd att hon babblar så rysligt bara. Men jag gillar henne. Vi kanske ska träffas på fredag :)

Mensen ligger i startgropen. Jag känner mig som en tickande bomb.

Jag önskar mig kärlek och värme. Kärlek, värme, trygghet.

Ska jag analysera vad som är fel, vad som inte känns bra? Eller låta det vara..?

Jag kan ringa in en del saker som inte är bra just nu så då kansek det inte är så konstigt att jag mår dåligt.

Jag sätter mig väl lite vid pianot idag. Och kanske byter strängarna på gitarren. försöker lära mig... HAd eSkrutten levt så hade han fixat det. Han fixade det mesta.

Ingen trummis har vi längre... det hade han också kunnat hoppa in som. Han var bäst.

I söndags firade syrran 30 år. Hela galna familjen samlades hos mormor. Morsan betedde sig någorlunda fram till slutet då hon skulle kramas, gråta och vara allmänt äcklig.

Jag avskyr att hon är så jvla hemsk! Jag avskyr att jag inte kan hantera henne! Jag tycker inte om att jag inte kan bete mig som jag skulle vilja när hon är i närheten. Eller när hon får sina spel.

Sen snackar hon skit om mig såklart. Säger att jag inte bryr mig om att Skrutten ska få en gravsten, att hon behöver hjälp. För tre år sedan kom jag och syrran med förslag. SOm inte dög såklart. Men nu plötsligt är det vi som inte hjälper till. Efter tre och ett halvt år så är det brådskande helt plötsligt.

Och det är ju så synd om henne för att hon måste betala för gravstenen!

Jvla kärring!

Ok att säga "jag väljer att städa för att jag tycker om att ha fint och jag mår bättre då" istället för "jag borde, måste städa"; men jag har gått steget längre och talar om för mig själv varje dag att jag älskar mig själv! Och det känns inte så fånigt längre faktiskt!

OCH jag känner mig mindre bitter på andra människor! DEt var nog därför jag började, för att jag började känna hat - starkt ord men beskriver en del av det jag känt och nog fortfarande känner.

Hatar hatar all sjukvårdpersonal... Jävlarna som inte kunde ta hand om Skrutten!   

Pms också.

Min nyvfunna väninna M har åkt till grannlandet för att jobba över sommaren. Vi tog en krogrunda förra veckan  

Annars umgås jag mkt med Syrran faktiskt, sen hon blev singel. Roligt och intressant att lära känna varandra som vuxna. Och svårt då gamla mönster definitivt sitter kvar!

I helgen åker Lillebror och jag med moster och co till Styvfar och hälsar på. Naaaajs!

Tre år sedan Skrutten begravdes. Styvfar, hans pappa, ringde nyss och ville surra lite. Han drack vin, tittade på bilder och grät. Bor ensam i Norge i ett stort hus, stackarn.

Själv var jag mest förbannad den här dagen för tre år sedan. Förstod inte riktigt vad den skulle vara bra för begravningen. Den var kanske till för de andra men inte för oss, de närmasta. Vi som var med och vi som faktiskt stängde av honom - maskinen alltså.

Jag känner mig förbannad nu också. Han som så gärna ville leva. Vara med kompisarna, träffa tjejer, köra skoter, lira musik.......

Fan.

Kan nämna att jag hade ne bra helg i fjällen med T och döttrar. Åkte faktiskt utför femte gången i mitt liv, och första gången som vuxen. Roligt! Tänk jag som haft så ångest för att jag ínte kan åka, och nu ska jag lära mig på riktigt!

På söndagen hade jag en längfärdstur som utveklade sig till en Nära-döden-upplevelse..! Tog fel bland spåren och var ute i två timmar minst. När jag kom tillbaks till stugan i halvstormen, hade T åkt iväg med soter för att leta mig. Jag trodde inte ens hade tänkt på att jag var borta länge!

Längtar till i morgon bitti: kaffe på sängen och bröd som jag bakade till soppan idag (bjöd T på middag).

I morgonkväll - stickjunta   

Tänker att jag borde skriva mer.

Läser När livet stannar av Mia Säfvstam (tror jag hon heter). Om Tsunamin och om sorgearbetet.

Blir avundsjuk.

På stödet de får. På den gemensamma sorgen i samhället. Förståelsen.

Vem förstod oss? Vem såg Skrutten plågas?

Saknad.

Gott nytt år. Ja må du leva.

Tungt.

Tycker allt är mörkt och jvligt.

Saknar honom så. Kan inte förstå att han är död.

DÖD. DÖD. DÖD.

Sover ända till halvtio. Skönt.

Syrran plockar upp mig i tolvtiden, och vi köper blommor till pappsen och åker dit och äter tårta.

Lite tvättstuga och lite mat och bak. Lilla syjuntan, eller Kreativa klubben snarare, kom i femtiden (vi är 4 st). God soppa och bröd. Stickning och jag som lagar kläder.

Och tar av mina rockemlen från parkasen. Den som Skrutten tyckte var så cool. Noggrant övervägande...

Jag har dock köpt en svart tygväska som jag ny har nålat fast dem på istället. Blev SÅ bra! Är jättenöjd. Så jag tror han godkänner bytet =)

Senare på kvällen tog jag en halvtimmes promenad i det underbara vintervädret   Och det kändes att SKrutten var med mig en bit på vägen. Svårt att förklara. Men behövs väl ej heller.

Inget tecken ifrån T. Och jag ringer inte.