What a day! Tack gode gud att att Å också går utbildningen, annars hade jag kännt mig helt torsk ensammen! Men efter att ha suttit lite vid datorn nu på kvällen så har en hel del sattt sig..!

Skrutten 21 år. Älskar dig och saknar dig! U and me forever.

Jag har överlevt midsommar och föregående vecka. Sovit en hel del till slut. Tack och lov.

Denna vecka går jag en sommarkurs i musikproduktion. Kostar mig mycket pengar så jag hoppas att det är värt det. Jag ska göra mitt bästa!

Just i denna stund gruvar jag mig för kliva upp..klockan halvsju..... Jag ska gå en morgonpromenad om mprnarna hade jag tänkt. Mitt knä har varit fucked up sen 1.5 v tillbaks så mina förlorade kilon lär kunna finna sin väg tillkbaka Im afraid. Helgens frossri hjälpte inte heller.

Nu säger jag godnatt! Känns bra här än så länge.

I morgon skulle Skrutten ha fyllt 21 år   

Vaknade tidigt som jag har gjort på sista tiden, men lyckades somna om och sov ända till tio. Härligt. Behövligt efter gårdagens jobb då P fick åka till akuten efter att ha ramlat ur sängen under natten. Allt gick bra men det var trots allt stressigt och oroligt. Stackarn, hon kämpar på hon!

Jag klev iaf upp direkt och tog min lilla morgonpromenad :) trots att det tog emot. Varmt ute - gud så härligt. JAg glömde ta Nazalees före men det kliade bara lite när jag sen var tillbaks hemma. Och då hjälper det faktiskt att spaya även i efterhand. Grett att slippa äta medicin och bli trött. Än så länge iaf.

Ja sen tog jag faktiskt och ringde till fastighetsfirman och frågade vad det satt i! Varför inget beslut om renovering togs? Jo men det var taget nu och de skulle ringa mig på måndag då en av dem hade semester denna vecka.

Tänk vad nervös jag är inför sådanna här uppgörelser! Ifrågasätta, ställa krav, riskera att betraktas som jobbig! Men jga frågade mig själv innan vad var det värsta som kunde hända? Och då blev jag lugnare. Jag kan ju bara göra en sak i taget, inte sitta och oroa mig för vad som ska hända om ett år!

Resten av dagen sksa jag försöka att vara här och nu. Jag ska förbereda mig inför fredagens gig. Det kommer att bli skitbra!

is not my place to be.

T har ringt som en galning. jaq svarade en gång, sa att jag sov, vi sa hejdå men sen ringde han oavbrutet. Sade på svararen att det var konstigt att jag inte ville prata när han gick förbi mitt hus.

han villju inte prata m mig, nykter i allafall. usch så hemskt detta är.

Jag skulle kunna skjuta studenterna.

Livet är så jvla orättvist. Varför fick inte Skrutten uppleva sin student?

Ett evigt VARFÖR? Lönlöst.

Igår fick jag massage. Kan du massera bort min ångest frågade jag Lena, massösen?

Det kändes som om hela min rygg var en enda ångestklump som hon sakta försökte lösa upp . Oh det var himmelskt. Synd att hon babblar så rysligt bara. Men jag gillar henne. Vi kanske ska träffas på fredag :)

Mensen ligger i startgropen. Jag känner mig som en tickande bomb.

Jag önskar mig kärlek och värme. Kärlek, värme, trygghet.

Är det det jag ska satsa på?

Jag kliver upp på morgon, jag har börjat med mina morgonpromenader jag tränar, jobbar, träffar vänner.. och ändå känns det som om att jag är nere på botten..!

Jag vill inte använda mig utav en massa positiva tankar nu. Jag VET att jag har det bra, och jag ÄR tacksam för blittan och blattan.

Men det är tungt nu. Det är ensamt och tungt.

Jag är 35 år. Snart 36. Jag jobbar som personlig assistent. Och jag föraktar mig själv för det. OCh för att jag inte gör nåt av mig själv. För att den självbild jag har ska bekräftas? För att jag VILL förakta mig själv?

Jag hatar min mamma. Vad gör det med mig?

Jag är rädd för det mesta. Mest för att ta ansvar kanske.

Och så skäms jag. Över mig själv. Jag tycker att det som finns längst inne är litet och fult.

Jag vet att jag kännt mig liten och ful när jag är med mina föräldrar, särskilt med pappa. För han ser nog så på sig själv iofs. Morsan såg mig nog inte alls, eller påstod att hon visste allt om mig och försökte med fast hand tala om vilka värderingar jag skulle ha och hur jag borde leva mitt liv, även om hon själv inte gjorde så (det var alla andras fel, särskilt karlarnas).

Jag ska träffa kusin E idag. Morbror R´s dotter. Och så hennes ettåring. Hon väntar andra barnet. Hon är nyss fyllda 24 år. Färdig utbildning och har hunnit jobba ett år innan hon skaffade barn.

Alla tycker så synd om henne för att hon förlorade sin far. Och för att hon har diabetes, och har haft skolios. Men hon har en mamma och en styvfar. Och en pojkvän sedan många år. Hon är inte ensam.

Jag tycker om henne, det gör jag. Men ALLA ANDRA har det bättre!

Nej vad skriver jag! SÅ är det inte! Det vet jag ju, och man kan aldrig veta hur nån annan mår.

Jag är tacksam för att jag just i denna stund har det lugnt. Här och nu finns inget farligt.

Jag får ta djupa andetag för att lugna mitt sinne.

Mår skit. VIll inte vara ensam. Vill inte vara singel. Vill inte känna som om jag är helt utan kontroll över mitt eget liv - vilket jag gör!

Ändring. Men det biter och river i mig. Det skulle hjälpa om jag kunde gråta kanske.

Visst kan jag gråta men inte av självömkan, och det kanske är bra. Men det skulle sannerligen lätta.

Take control....