Nu skriver jag inte så ofta. Har gjort. Men vill göra. Skriv aoftare alltså.

Mår bra av det. Bättre. Har sannerligen mått stabilt. Bra. Känner att jag har fått en annnan inställning där jag kan vara mer tacksam. För allt jag har och för allt jag har haft. För att jag är den jag är!

I morgon terpi. JAg ska då ha funderat ut hur vi ska kunna planera för ett avslut utan att jag ska drabbas av panik och börja lipa... Och även funderat på varför det blir så.. Terapeuten har pratat om en "grundsorg" i mig.

Jag har förträngt och tryckt undan allt sedan jag var barn. Som ren överlevnadsteknik.

..ska jag nu själv ta ansvar för mitt liv???? Ogillar ansvar. Har kommit fram till att förr slog afta ångesten till när jag skulle ta ansvar för mitt liv. Numera blir jag ofta trött. Efter att medicinen tagit bort ångesten.

Det är lustig hur den fungerar alltså Jag har blivit så oerhört modig. Vi hade en spelning förra veckan tex. och jag var inte alls särskilt nervös.

Den gick väldigt bra förresten. VI fick massor av beröm. Så nu har jag fått mersmak. Hoppas jag kan lägga lite engagemang.....

Inför morgondagens terapi så har jag ven skrivit ett brev till min kusin. Kallad Bitchkusinen här. Inte så moget kanske, men det beskriver rätt bra för hur jag äntligen tillåter mig att känna för henne!

Terapeuten och jag ska väl titta på det tillsammans och kanske ger jag det till kusinen på fredag. Då begravs min gammelmormor. I samma kyrka som Skrutten. Första gången jag går in där efter hans begravning. Min älsking. Saknar dig så det gör ONT ONT ONT!    

Åh vad jag nyser.....   

os terapeuten kom vi fram till att jag ska göra till nästa gång:

Skriva brev till Bitchkusinen, mamma och sjukhuset i Umeå angående Skrutten. Inte skicka till en början de två första utan ta dem till henne och läsa upp. Kanske kan jag ta det muntligt med dem.....

Handlade lite till den glutenfria sockerkakan jag ska göra sen och då ringer morsan på mobilen!! Ja deras hemnummer... Kan ju vara hennes man. Svarade inte. Hu...!   

Nu ska jag till P där jag jobbar och hämta mina ekologiska ägg samt lämna tillbaka en nyckel jag lånade när min egen var på vift!

....läggdags...

Mycket trevlig kväll.. Och dag..

Har träffat gravida kusinen, vars pappa (min morbror) dog i en arbetsolycka på tågstationen i Göteborg 1993. Vagn släpptes in på område där han reparerade och säkerhetsskydd fungerade ej... Massor med volt genom hans kropp och han föll till marken där hans vän sedan gymnasiet stod.

Han skulle fylla 34 år.

Jag var 17,och hade just kommit hem och funnit huset tomt, tittade på Lilla huset på prärien då styvfar ringde och berättade att R dött i en olycka...

Kyla och värme svepte genom min kropp. Chock. Jag gick tillbaks till teven. Grät. Tittade sedan apatiskt. Försökte förstå vad som hänt.

Vet sedan dess att ingen borde få dessa dödsbesked via telefonsamtal... Ryser..

Sedan kom mamma, syskonen och styvfar hem. Jag satt fortfarande i tevesoffan. Mamma kastade sig på mig och hulkade, kramades. Vår relation var dålig redan då, och jag var förvandlades till sten.

Ville sedan inte gå på begravningen. Grät i sängen om kvällarna, men inte inför andra. Morsan trodde jag höll allt inombords och ville tvinga fram min sorg.

Beslutade i sista minut att gå på begravningen. Och då brast allt.. - jag grät och morsan sa - äntligen! Som om jag inte sörjt innan! Mormor och morfar fick leda mig in i kyrkan... till sin sons begravning. Väl därinne tog min närmaste kusin "hand om mig". (Hon som sedan kom att stjäla pengar från mig, men det är en annan historia..).

Nu ska jag sova..... zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

PS. Medicinen kan jag hämta ut först på måndagmorgon... Lite spännande..