is not my place to be.

T har ringt som en galning. jaq svarade en gång, sa att jag sov, vi sa hejdå men sen ringde han oavbrutet. Sade på svararen att det var konstigt att jag inte ville prata när han gick förbi mitt hus.

han villju inte prata m mig, nykter i allafall. usch så hemskt detta är.

Så grisigt arg jag varit på T. Exet. Han anklagar mig för att inte ta hand om Lillebror! SOm om jag inte skulle försöka!

Igår redde vi ut per telefon åtminstone. Hans syster, som jag ju jobbar hos, hade tagit saken i egna händer och ringt till honom och frågat vad han håller på med! Så han ringde mig och bad om ursäkt faktiskt. Och jag bölade och grät. Idiot. Men idag ringde han igen och berättade att han skulle prata m Lillebror, som ju praktiserar hos T, om hans mående och om hur han kan må bättre, åtminstone på jobbet.

Och jag har mailat en kuratos som vi varit i kontakt med förut för att få tips om vem vi kan få hjälp utav.

Nu är det väl ett faktum ändå.

Skönt.

Vad göra med Lillebror som inte mår bra?? " Försök engagera dig i honom skrev T som har honom hos på praktik.. JAg föröker men han vill inte ses, inte prata med mig. Ikväll var han iaf här en sväng och hjälpte mig med datorn... Han verkade må ganska bra. JAg skickad ett sms, frågade om jag skulle hjälpa honom att städa, för tydligen har han det grisigt hemma, säger han. OCh då mår man ju inte så bra.. Vet av egen erfarenhet.

Hälsade på morsan idag. Jag satt med Väninna J på en parkbänk. Vi sa bara hej, men det var tillräckligt för att jag skulle frysa till is. Hu! OCh så skäms jag över att jag inte klarar av henne.

T på ett otäckt humör sent igår. Han skyller på att han var full men jag såg sista droppen falla.

Och idag har han vandrat omkring som en osalig ande här, och ömsom legat på golvet ömsom sovit. Han säger att han inte klarar av att bli lämnad av mig nu. Jag säger att jag förstår men att jag är bestämd. Det funkar inte längre för mig.

Han har inte ens tagit sig till nystartade restaurangen idag. Och jag som skulle vara där och hjälpa till för de väntade mycket folk. Det måste ha varit kaos där.

Vi talade tom. om att han skulle uppsöka psykakuten. Herregud.

Hur kan man förstöra nåt som man vill? Hur kan man vara så jävlig mot nån som man säger sig älska?

Ensamt denna vecka.

No sign of T. Skönt antar jag. Meningen att vi ska till familjerådgivaren på måndag. Varför? Jag har inget att säga. Mer än att jag inte kan ta hans skit längre.

Positiva sker igår?

• tränade
• träffade väninna J- var social
• hade ett ok telefonsamtal m Lillebror

Idag:

• fortsätta klura på låten jag kom på igår
• lunchkonsert i kyrkan
• träna?
• handla: tvättmedel, keso, tonfisk, sallad, blomkål...
• beställa klipptid

Saker jag drar mig för att göra:

• ringa fastighetsförvalteren
• skicka in gamla papper från Spanien för att tillgodoräkna betyg
• träna munspel

Vad är det värsta som kan hända..?

Ett sista gräl

Över

Han vet inte än

Jag tiger och hämnas

Och skjuter upp

It´s - The End

Jag har set i repris på svtplay.se, de fyra första avsnitten av serien JAkten på lyckan. Jag tycker den är intressant serien måste jag säga.

Ett av Mia Törnblads tips: att skriva ner tre positiva sker man gjort under dagen:

• jag har skött mitt jobb 
• jag har hållit mig till GI-dieten. OCh bara druckit en kopp kaffe!
• jag har en bra kontakt med Lillebror
• och (en fjärde) jag frågade T om han tyckte det var nått vi skulle prata om före träffen hos familjerådgivaren i morgon. Vi snackade lite. Han sa att han hade så mkt på jobbet, han har ju köpt ett företag. Visst. Jag är bara less. Även om han tycker att saker och ting är bagateller så klarar jag inte av dem.

Se där - bra!

Att avstå

kolhydrater

bekräftelse

en pojkvän med två barn....

"Vad du är stingslig"! T.

Ja,  jag planerar hur jag ska göra slut. Vill, vill inte.

När han blir glad av att jag ringer så känns plötsligt allt bra. Så enkelt. Sedan kokar jag när han ointresserat suckar och stönar i telefon nästa gång vi talar.

Eller när han i torsdags tyckte det var så skönt att vi inte skulle dricka nåt alkoholhaltigt under denn aförsta gi-fas, för att i går vara på väg att köpa en flaska. Bara för att ta nåt glas. Och idag funderar han på att göra som en väninna till mig, och inte dricka på sex månader. Han som tycker att jag dricker för mycket, och att han dricker  pga mig..! Borde han då inte välkomna att vi inte ska dricka? Jag tänker på igår när han var såå sugen på vin. Och nu skulle han kunna lova at tinte dricka på ett halvår. Gör det då! sa jag argt. Lova! Nej, det gjorde han inte men han skulle kunna menade han.

Eller hur han talar om vad han ska göra te x: i morgon ska jag på stan. Det betyder oftast inte att han ska på stan utan: eventuellt går jag på stan i morgon. Eller tex: jag ska vara varenda helg i fjällstuga nu framöver (upprepat tre ggr). Jaha du, sa jag. Ja och sen har vi varit där hittills 2 ggr av 5 helger och de kommande tre veckorna är uthyrda.

Det som sker är att jag inte tar honom på allvar. Han gestikulerar vilt och pratar övertygande och jag känner bara - jo visst.. "Man måste ju kunna ångra sig" säger han.

Jag blir tokig!