Jag har haft en okej fördelsedag efter omständigheterna. Fick en svacka och sov en timme. Och sedan fortsatt trött av all stress med middagslagningen. Jag gjorde en tomatpaj och en räkpaj. Båda mostrarna, två kusiner, pappa m fru och Lillebror var här. Syrran kom på fika tidigare under dagen.

T ringde i morde. Hans döttrar sjöng. Sååå söta   

Sedan ringde han och fortsatte å¨samma spår som iår. Jag sade att jag fyllde år idag och skulle ha folk på besök idag och skulle orka med det också.

Då avslutade han.

Sedan ringde han och sa grattis och sen hejdå.

Jag har pratat med Väninna J, pappas fru och moster. Behöver kanske bekräftelse på att det är inte sant som han säger. Att det finns de som skulle vilja ha barn med mig......

Lyssnar på en ljudbok. Det andra målet av Jonas Karlsson. Bra!

Har legat i sängen och förutom att sova har jag kolla tpå fotboll. Jag

är rödgråten och svullen.

Tog mig ut ett tag och satt i solen. Såg T med flickorna i parken igen. Gömde mig. Svarade inte i telefonen.

"Snälla du kan väl svara" smsade han senast. Innan det pratade han in att han inte ångrade det han sagt.

Jag sms:ade Väninna J som skrev ett uppmuntrande sms tillbaks. Hon skrev att hon kunde komma in till stan i morgon om jag ville.

Men i morgon fyller jag år. (Skitkul   ) Och hon ska fira mig på onsdag är det bestämt. Snällt.

Har tittat lite på pajrecept men inte rkat ta mig till affären. I mororgn kommer syrran kl 11 redan. Hon och sambon skulle åka bort sedan.

Jag funderar på om jag ska ringa pappa och be honom om hjälp med paj och tårta. Eller om jag ska åka dit och mostrarna får komma en annan dag och fira mig...

Det är svårt att vis asig deppig. Pappa kan inte riktigt hantera det heller. Och då får man ju ingen tröst..... Kanske åka till Mormor..?

Jag känner mig sågad vid fotknölarna.

Nyss hemkommen ifrån Norge. Och nyligen utskälld av T.

Jag är inte värd ett skvatt.... -Vad ska du med henne till, hade hans syster undrat förra veckan.

Och nu blev han helt galen när jag klev ur min bil, han hjälpte mig in med packning och för att jag och min min lillebror sedan inte erbjöd oss att hjälpa honom med att åka och handla och hämta hans barn. Han ville jvligt gärna veta vad vi skulle göra nu!!

Ja han ringde och var helt galen. Sdan kom han förbi och slet upp dörren och vräkte ur sig precis vad han tyckte om mig...

Att jag fann mig i allt, hur skräckslagen han är över att göra mig med barn eftersom jag inte ens kan ta hand om mig själv! Han kunde inte tänka sig att någon ville det med mig. Ingenting händer med mig, att jag måste börja ta tag i mitt liv och hur bra det var att han sa allt detta till mig nu.

Och min trötthet - det måste jag ju också börja ta tag i!

Och jag satt på hallsoffan och grät. Sedan när han ville ta om mig gick jag och låste in mig på toaletten. Han bad att få ge mig en kram. Men jag gick inte ut.

Sen har han varit här och ringt på efter att han har hämtat tjejerna också. Och gått utanför med dem och letat mig i parken. Och ringt två gånger och lämnat meddelanden.

Jag har inte lyssnat på dem.

Nu sitter jag med rödgråtet ansikte och skulle mycket gärna vilja gå ut i solen som jag inte sett till på många dagar. Men han har vidrört det mest skamfyllda i mig. Att jag är ingenting att ha. Att jag är en omogen skitunge, precis som min mamma säger. Som bara tänker på mig själv. Som har en masssa kapacitet men som inte gör något med den.

Och vad var det för fel på mig som inte erbjöd mig att hjälpa honom nu när vi kom hem. Jag sa som det var att jag inte tänkt på det ens - vad skulle jag kunna hjälpa till med? Han säger ju själv att barnen blir mer bråkiga och upptrissade när jag är med...

.......

Nu har jag lyssnat på meddelandena. Han tycker vi kan fortsätta diskutera detta och inte bara stoppa huvudet i sanden. Och det är något han har velat tala om länge.

Hör int ejag av mig ikväll så betraktar han förhållandet som finito.

Jag vet inte om jag ska kunna ta detta....... Han var helt galen och stirrade vilt omkring sig.

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.........

Jag ligger i sängen och tittar strött på facebook och "nya" vänner... Tycker att det är lite obehaglgt att ta upp kontakter igen. De vill veta hur allt är... och då ska man väl skriva - jo tack, jobbar med det och det, trivs bra och ska resa dit och dit snart...

Men det går inte. Jag måste iallafall skriva att Skrutten gått bort. Att inget är sig likt. Att det är kämpigt men under alla förhållanden okej ändå.

För det är det. Okej alltså. Pratade med ju med Väninna J om det; att trots allt så uppskattar jag att göra saker.

Hade ett gräl nu på morgonen med T. Jag är så arg på honom. Det är meningen att vi ska åka till Norge nu i dagarna, jag har sagt att jag ser fram emot att åka med honom och att det känns viktigt att han följer med.

Dels för resan i sig, att det är midsommar också, men även för att Skrutten skulle ha fyllt tjugo år nu på söndag.

Men han är undvikande och säger att han måste måla stugan. Att han åste så gräs etc. Visst jag vetatt han vill/måste göra det men han gör andra prioriteringar dessa dagar också, vilket gör att målandet inte blir klart.

Idag skulle klockan promt ställas på sju för han skulle iväg till stugan. Han retas mycket med mig för att jag är så morgontrött, men tror ni att han kliver upp då? Nej jag väckte honom sedan halvnio. Och då åker han hem till sig och sedan kommer han åter förbi hos mig (jättegulligt iofs, med ett paket mjölk) och då är klockan tio. Och sedan ska han ta sina flickor till simlektion idag igen, eftersom mamman är sjuk, så då kan han inte vara där och måla i eftermiddag eller kväll heller. Såvida han inte åker tillbaks och efter simskolan såklart.

Nu dravlar jag men jag vill inte bara stå ut i en relation, jag vill trivas också. Och endast, vilket jag visste när jag gick tillbaks till honom, när han riskerar att förlora mig så är han uppmärksam, lyssnar, är gullig och framför allt - inte retsam och hånfull.

Igår husvisning igen. Vad gör jag med mig själv egentligen?

Och är det fel på mig eller vår relation? Det är väl det som ligger bakom allt.. att jag tror jag har för höga krav. Eller jag vet inte vilka krav man ska ha, jag vet inte hur en bra relation ska se ut, jag hittar snarare felen än det som är rätt.

Och när vi diskuterar så tar han aldrig på sig skulden för något, ja såvida inte det är i ett sådant läge där han riskerar att förlora mig.. Då disktuerar vi om jag har tagit min medicinen eller ej, Eller så tycker han att jag är lik min moster eller ännu värre - min mamma. SOm han aldrig har träffat.

Och så är jag så less och irriterad på att han inte har något hyfs! Svär mycket, ouppmärksam, inget hyfs när han pratar i telefon - hur man börjar och slutar. Och så skvallrar han om folk. Han mår liksom gott av att höra om andras misär, så något vis.

Och så detta eviga prat om vilket väder det är eller blir! Okej jag tycker också det är trist väder, men han är mer uppslukad än mormor av det!

Och ändå är det så härligt när han ser mig och när vi kramas. Jag tycker om det    

Och så är jag rädd att bli som min mamma.. som aldrig känner sig förstådd av sina karlar... Tänk om jag är som hon??!

Jag kanske är för krävande.........

Hjälp....

Svårt att hålla reda på vilken dag i ordningen det är när jag inte skrivit på ett tag (se rubrik)...

Har i helgen varit hos mormor från fredag till lördag. Underbart. Så mysigt så! riktigt riktigt pigg, om man jämför med hur jag mådde tidigare under förra veckan.

Kanske var jag så slut pga av jobbet att när smestern äntligen kom så säckade jag ihop.

har sedan varit m T och flickorna i helgen. Okej.

Nu ska vi åka till sugan och måla. Det har ju regnat så att vi fått något gjort.... Hoppas det blir så att vi åker till Norge på onsdag!

Jag försöker tillämpa lite mindfulness.. Här och nu. Det enda som verkligen finns.. Annars blir jag uppskruvad av allt som inte är..

I stugan. Molnigt men vindstilla. Utsikt över vattnet. T har gått ned med tjejerna för att fiska.

Jag känner mig gråt mild och labil idag. Glömde medicinen igår men borde inte påverka så...

Saknar Skrutten jättemycket. Tårarna rinner idag.

T är osmidig som vanlig oc frågar om jag verkligen tar medicinen så jag inte blir arg.

Medicinera bort ilskan.... Idiot!

Jag är definitivt inte kär idag.

Mamma har ringt för fjärde gången. Jag svarar inte.

Skittrött trots att jag inte tagit mediciner ännu idag.

Pappa var hit med fru och åt en tillplattad kletig sockerkaka... Ja, ja....

T verkade inte särskilt tacksam över att jag bakat glutenfritt åt honom. Trist.

Nu ska vi vara i stugan i ett par dar, och jag kommer få ha dåligt samvete över denna mardrömströtthet.

Har legat i sängen nu och tittat på Spanien-Schweiz på svtplay. Spanien förlorade  

Ska packa lite nu.