Sovit till halvtio - över åtta timmar. Bra.Näsan har börjat klia. Får se hur det går utan Clarityn idag. Vill inte bli trött.

Må kliva upp nu om jag ska komma i tid till terapeuten. Ej varit där på treveckor. Hon vill nog börja avrunda snart. Jag blev så ledsen så jag grät när det kom på tal sist... Hon sa att vi hittat min grundsorg.... Men att det positiva var att det betytt något. Och att nu kommer vi inte att sluta eftersom så mycket händer med mig. Nu känner jag mig inte lika positiv som sist jag var dit dock....

Jag antar att jag kan tänka mig att prata om mamma..... Om jag ska kunna förlåta...... Inte bra att vara arg och bitter.

Jag måste byta jobba. Detta går inte. Har jobbat 28 timmar lördag och söndag och det kryper i kroppen hela tiden... Det känns oärligt och elakt. Jag tycker ju om henne..

Pratade med Exet nu när jag kom hem om att jag är beredd att börja planera för ett nytt jobb och ev studer. Han är bra att prata mål med. Jag har alltid haft svårt för det. Jag har inte haft några klara mål. Det blir inget bra liv då...

Pratade även med honom om min medicinering. Jag tror han är lite old school när det gäller det. Tror att jag tillhör en annan kategori av människor eller nåt.. en svagare.. som man inte behöver ta på allvar och som inte vet vad som är bäst för henne.. Typ.

Jag ska försöka vara öppen för hans åsikter när det gäller min framtid. Kommer vi in på musik så vet jag hans uppfattning..

Det kanske inte är nån bra idé att prata med honom om det...

Huvudsaken är att jag skiljer på vad som är hans uppfattning och vad som sedan är det bästa för mig. Jag ska lita på mig själv och min magkänsla. Jag SKA...

Har läst lite i Dave Pelzers Att hjälpa sig själv.. Om förlåtelse och försoning. Och om det självdestruktiva i att hata en annan människa..

Jag förstår att jag på något sätt måste förlåta min mamma. Även om hon aldrig skulle erkänna att hon begått något fel. Jag förstår att jag måste försonas med min barndom.

Det här är en mycket viktig insikt för mig. Och jag tror en väg ur ångesten och passiviteten.

Bra avslutning på Dag 9...

Känner mig nöjd över passet på gymet.  Och nu efteråt har jag tittat lite på teve. druckit rooibos och rensat och kastat papper som varit kvar sedan gymnasiet! Gamla prov i matte, engelska och spanska! Fast även något jag skrivit som jag ska använda till en sångtext   

Jag har alltid haft svårt för att kasta eller göra mig av med saker överhuvudtaget. Det känns som att kasta en del av sig själv.

Nostalgisk.

Tack vare att jag flyttat en hel del och även bott utomlands, så har det inte blivit alltför mycket ändå plus att jag numer försöker lära mig att inte fästa mig för mycket vid döda ting! Och att när man kastar så rensar man även upp i sig själv!

Igår bestämde jag mig definitivt för att skänka bort mitt gamla piano till lillkusinen, om de nu vill ha det. Jag fick det när jag var fem år och nu står det mest och pryder en del av vardagsrummet, eftersom det är helt ostämt. Jag har dessutom köpt ett bra digitalt piano nyligen, så endast av affektionsvärde står det det gamla där. Känns jättebra, för det är mest förknippat med att jag inte fick öva som tonåring, och på något ställe vi bodde på, så fick det inte ens plats.

Pratade med pappa idag igen, det blev aldrig så att jag åkte dit. Jag fråga om han inte undrade över hur det gått på spelningen, och han sa lite generad att det skulle han till att fråga. Det känns bra att jag ifrågasatte. Men det är en av de saker som är bra med honom, att jag törs göra det utan att själv bli kritiserad. Pga av det alltså.

Som med morsan som jag har brutit kontakten med..

I morgon ska jag till läkaren för att diskutera medicineringen.. Jag vet inte var jag står själv i dagsläget - fortsätta eller trappa ner...? Har tagit till mig vad Therese har skrivit som kommentar på tidigare inlägg.

Sedan styrketräning och sedan massage. Därefter antar jag att jag hälsar på pappa och på kvällen ska jag äta middag med gamla vänner som jag ändå tycker jag kan försöka hålla kontakten med... Känner väl inte att vi har så mycket gemensamt längre men det handlar om att gå ut och kolla på ett band.. Jag ska inte dricka något alls. I helgen väntar 28 timmars jobb på två dagar.

Och så måste jag få i mig grönsaker i morgon också. Ingenting av det idag! Och en frukt bara..

Måste bara få säga att det är en stor befrielse att komma till insikt om att jag pga av depression inte orkat göra mer av mitt liv än jag gjort! Jag har burit så mycket skam över att inte ha lyckats komma någonstans vad gällande karrär.. Jag var duktig i skolan och har försökt plugga vidare men någonstans har det alltid tagit stopp.

Jag har mått så j-kla dåligt perodvis alltså. Och det är inte meningen att man ska må så! Jag har fixat mycket trots att jag mått som jag har mått, kan man säga.. Så kan man se det istället..

Jag försöker peppa mig själv lite. Ha lite sympati för mig själv. Det bor en elak kritiker inom mig som huserat där sedan barnsben.

Och hon ska inte få ta en sådan stor plats längre...

Ha det bra så länge! Kram!