saknar Skrutten...... =(

Ledig dag. Sängen, laptopen och den perfekta koppen kaffe. Ikväll - konsert mer T och vännina. Och före det after work med ett par från bandet.. Vi måste få det att funka nu! Få spelningar!!!!

Det suger annars...

Kanske spela gratis..... nja...

Kanske skriva eget som kommer på lokala radiotoppen..?...ganska bra idé..

Nu ska jag iväg på gymmet för ett body pump-pass. OCh löpning.

Trots att denna vecka varit lite tung så har jag ändå ork att göra saker! Mitt hem har nog aldrig varit i sådan ordning förr!

Fasiken vad braaaa! Jag mår bra av att ha det fint omkring mig!!!

I morgon ska jag och syskonen åka till Skruttens grav. Och de övriga nära och kära som ligger där: morbro, morfar, gammelmormor..... Och så tror jag vi åker till farmor och farfars grav som ligger på en annan kyrkogård och tänder ett ljus också! Även om vi aldrig kände farfar. Och knappt farmor.... Men jag tror jag är lik farmor på många vis.. Fast hon var nog ingen bra mamma, har jag förstått... Stackars pappa.

Nu skriver jag inte så ofta. Har gjort. Men vill göra. Skriv aoftare alltså.

Mår bra av det. Bättre. Har sannerligen mått stabilt. Bra. Känner att jag har fått en annnan inställning där jag kan vara mer tacksam. För allt jag har och för allt jag har haft. För att jag är den jag är!

I morgon terpi. JAg ska då ha funderat ut hur vi ska kunna planera för ett avslut utan att jag ska drabbas av panik och börja lipa... Och även funderat på varför det blir så.. Terapeuten har pratat om en "grundsorg" i mig.

Jag har förträngt och tryckt undan allt sedan jag var barn. Som ren överlevnadsteknik.

..ska jag nu själv ta ansvar för mitt liv???? Ogillar ansvar. Har kommit fram till att förr slog afta ångesten till när jag skulle ta ansvar för mitt liv. Numera blir jag ofta trött. Efter att medicinen tagit bort ångesten.

Det är lustig hur den fungerar alltså Jag har blivit så oerhört modig. Vi hade en spelning förra veckan tex. och jag var inte alls särskilt nervös.

Den gick väldigt bra förresten. VI fick massor av beröm. Så nu har jag fått mersmak. Hoppas jag kan lägga lite engagemang.....

Inför morgondagens terapi så har jag ven skrivit ett brev till min kusin. Kallad Bitchkusinen här. Inte så moget kanske, men det beskriver rätt bra för hur jag äntligen tillåter mig att känna för henne!

Terapeuten och jag ska väl titta på det tillsammans och kanske ger jag det till kusinen på fredag. Då begravs min gammelmormor. I samma kyrka som Skrutten. Första gången jag går in där efter hans begravning. Min älsking. Saknar dig så det gör ONT ONT ONT!    

Minsann, mår jag inte förvånansvärt bra på sistone...

Jag skulle inte vilja påstå att jagär lycklig. Eller att jag är nöjd med mitt liv. Men jag är ovanligt stabil i måendet, och känner mig inte orolig eller hotad..

Peppar, peppar...

ELler förresten, visst kan jag säga att jag är ganska lycklig. Varför begära mer av livet just nu?

Visst skulle jag vilja att Skrutten vore här etc etc men under omständigheterna - jag är nöjd och glad!

I morgon jobb. Tagit ledigt på kvällen för att repa inför onsdagens gig. Inte särskilt nervös. Pga medicinen allt?

Jag och T har beslutat oss för att gå i familjeterapi. Min terapeut tipsade om det. För vi kommer ju tillbaks till varandra om och om igen. Och ändå är det inte bra....

Pust.

Jobbat klart mina två 14timmarsdagar. Är inte på topphumör.

Försov mig i morse. SNoozade klockan i en all evighet, tills den slutade ringa. Som tur var ringde T 5 min innan jag skulle börja för att kolla att jag var uppe.

Jag skyndade iväg och var bara 5 minuter sen. Grett.

Sedan ringde jag T för att dels tacka för att han ringt men även höra vad det var han ville tidigare. Nej han hade bara velat ringa och väcka mig. När jag sa att det kunde han väl inte ha varit anledning (eftersom han inte kunde ha vetat att jag sov så nära inpå jobbstart), så blev han förbannad och sa att han visst velat kolla så jag var på g. Ja, okej - men inte för att väcka mig då..

En skitsak, men bakom ligger ju att han fick spel förra veckan när jag försovit mig och ville veta vad jag gjort på natten.

Hur som helst så avlsutade vi, men strax därpå ringer han och skäller ut mig för att jag påstod att han inte ringt för att vara schysst och se så jag var uppe. Jag sa då att det jag hade sagt emot var ju att han sagt att han ringt för att väcka mig. Och då borde han ju snarare ringt en timme tidigare så jag inte kommit försent.

Han sa då att jag inte skulle märka orden så (fortsatt skitarg). Så sa han hej och slängde på luren....

Eh..jaha... ?????

Jag sms:ade "Tack för att du ringde och kollade så jag var vaken". Inget svar. Och när jag ringde nu när jag kom hem så svarade han inte.

Mogen? Nä va.. Och han närmare sig 50 år... Attraktivt med en tonåring i en vuxen mans kropp... Nä...

Suck..... any comments?

....

När kommer mensen.. Jag är på så pissigt humör....

.....

Saknar Skrutten så jag blir tokig!

Jag tittade in på Cornelia Björklunds blogg (http://cbjorklund.bloggplatsen.se/) som varit på intensiven en längre tid, skriver hon. Vilka kämpar det finns!    Jag vill åka dit och finnas till hands....

..........

Älskar dig Skrutten!

...

Häromdagen sa yngsta moster att mamma snakcat skit om mig igen. Ja vad ska man annars kalla det..? När hon nyligen sagt att jag inte alls hjälpte till sista tiden på sjukhuset. Men då kunde moster påminna henne om att hon själv faktiskt talat om vid ett tidigare tillfälle, att jag visst hjälpt till. Då hade hon blivit tyst och sagt att det kom hon inte ihåg att hon sagt.

Jag har det till och med skrivet i ett kort av henne, där hon tackar för allt jag gjorde för honom.

Men det känns skit när hon svartmålar en sådär. Många som inte känner mig, lär ju tro henne. Ja ja, de får tro vad de vill, men det är inte kul när ens egen mamma pratar så illa om en jämnt. Och försöker få vänner att vända sig ifrån mig.

................

Jag har jobbat idag. Det har gått bra. Jobbar i morgon med.

Tycker annars att humöret är ganska okej. Förutom att jag väntar på den kära mensen. Igen. Suck....

Jag läser boken Fri från depression med kost, motion och sömn av Helena Kubicek. Idga har jag jobbat efter tre lediga dagar som spenderats med T och hans flickor. Jag har inte mått något vidare. Inte igår heller egentligen. Kan bero på vädret; mulet coh regnigt.

Kan även bero på att vi drack torsdag, fredag och lördag. Även omd et inte blev mycket så tror jag nogdet påverkar mig.

Ja i torsdags blev det lite mycket, och vi bråkade också. Han verkar misstänka att jag har någon på nätet. Via Facebook eller nåt. Men han är INTE svartsjuk. Nä inte alls.....

Och sen började han prata om att vi skulle skaffa barn. Han som inte vill ha barn med mig. Då sa jag att jag ville inte ha barn med honom. Då blev han urförbannad och undrade vad jag gjorde med honom överhuvudtaget. Att jag kunde lika gärna dra dan därpå.

Det var jag som fick skulden för att vi bråkade såklart. För att jag blir otrevlig när jag dricker.

Vad ska man säga......

................................

Jag saknar Skrutten. Jag har drömt om honom. Jag förstår inte hur det kunde hända? Världens goaste, mest talangfulle lille kille. Plågad till döds av en cancer som läkarna inte ens fann förrän några ett par dar för han dog.

Det är sant - plågad till döds. Jag är inte dramatisk. Jag smakar på orden. Jag kan se tillbaka. Jag var där, och ändå inte. Jag höll på att bli galen. Man förstår inte. Att se det man älskar mest dö så. Utan att kunna hjälpa.

Älskar dig, Skrutten! Du är bäst! /Din Storasyster.

Jag ligger i sängen och tittar strött på facebook och "nya" vänner... Tycker att det är lite obehaglgt att ta upp kontakter igen. De vill veta hur allt är... och då ska man väl skriva - jo tack, jobbar med det och det, trivs bra och ska resa dit och dit snart...

Men det går inte. Jag måste iallafall skriva att Skrutten gått bort. Att inget är sig likt. Att det är kämpigt men under alla förhållanden okej ändå.

För det är det. Okej alltså. Pratade med ju med Väninna J om det; att trots allt så uppskattar jag att göra saker.

Hade ett gräl nu på morgonen med T. Jag är så arg på honom. Det är meningen att vi ska åka till Norge nu i dagarna, jag har sagt att jag ser fram emot att åka med honom och att det känns viktigt att han följer med.

Dels för resan i sig, att det är midsommar också, men även för att Skrutten skulle ha fyllt tjugo år nu på söndag.

Men han är undvikande och säger att han måste måla stugan. Att han åste så gräs etc. Visst jag vetatt han vill/måste göra det men han gör andra prioriteringar dessa dagar också, vilket gör att målandet inte blir klart.

Idag skulle klockan promt ställas på sju för han skulle iväg till stugan. Han retas mycket med mig för att jag är så morgontrött, men tror ni att han kliver upp då? Nej jag väckte honom sedan halvnio. Och då åker han hem till sig och sedan kommer han åter förbi hos mig (jättegulligt iofs, med ett paket mjölk) och då är klockan tio. Och sedan ska han ta sina flickor till simlektion idag igen, eftersom mamman är sjuk, så då kan han inte vara där och måla i eftermiddag eller kväll heller. Såvida han inte åker tillbaks och efter simskolan såklart.

Nu dravlar jag men jag vill inte bara stå ut i en relation, jag vill trivas också. Och endast, vilket jag visste när jag gick tillbaks till honom, när han riskerar att förlora mig så är han uppmärksam, lyssnar, är gullig och framför allt - inte retsam och hånfull.

Igår husvisning igen. Vad gör jag med mig själv egentligen?

Och är det fel på mig eller vår relation? Det är väl det som ligger bakom allt.. att jag tror jag har för höga krav. Eller jag vet inte vilka krav man ska ha, jag vet inte hur en bra relation ska se ut, jag hittar snarare felen än det som är rätt.

Och när vi diskuterar så tar han aldrig på sig skulden för något, ja såvida inte det är i ett sådant läge där han riskerar att förlora mig.. Då disktuerar vi om jag har tagit min medicinen eller ej, Eller så tycker han att jag är lik min moster eller ännu värre - min mamma. SOm han aldrig har träffat.

Och så är jag så less och irriterad på att han inte har något hyfs! Svär mycket, ouppmärksam, inget hyfs när han pratar i telefon - hur man börjar och slutar. Och så skvallrar han om folk. Han mår liksom gott av att höra om andras misär, så något vis.

Och så detta eviga prat om vilket väder det är eller blir! Okej jag tycker också det är trist väder, men han är mer uppslukad än mormor av det!

Och ändå är det så härligt när han ser mig och när vi kramas. Jag tycker om det    

Och så är jag rädd att bli som min mamma.. som aldrig känner sig förstådd av sina karlar... Tänk om jag är som hon??!

Jag kanske är för krävande.........

Hjälp....