Nu går jag på semester!!!! Oj oj vilken dag på jobbet - allt som bara jag anförtros skulle ju göras såklart. Så det blev till att jaga bikini, klippa håret, ta fram kläder till resan nästa vecka etc.

kom hem kvar töver elva och har tagit mig ett litet glas rött. Skål för ledighet!

Vi var även på en tébutik idag och jag köpte ett té som främjar matsmältningen och det kallas även för bantarté. Jag går verkligen upp i vikt av nya medicinen. Väger mig inte men känner ju att så är läget!

Nu längtar jag till sängen!

Har varit nyttig idag. Och haft fullt upp på jobbet också. Lite dumt med tanke på hur slut jag blir men har iallafall rört på mig då.

Nu sova.

Eller titta på tv3play på nån repris av Lyxfällan, I like =)

Ligger i T´s soffa med teven på och datorn i knät. Mensvärk.

Igår ringde jag till hälsocentralen och bad att läkaren skulle ringa mig angående medicineringen. Jag vill fråga om det finns möjlighet att medicinera det ökade matsuget. Det skulle vara surt att gå upp i vikt - det lär jag inte må bättre av! Och det är inte kulatt motstå det hela tiden heller.

Igår var T och jag på en husvisning. Jag gick från jobbet ett tag. En fantastiskt sekelskifteshus. Och så talar vi om en framtid ihop... Men nu känns det inte som det gjorde för en månad sen längre.

Jag känner att han har förändrats, men det kan lika gärna vara jag eller båda. Det känns som att vi pratar som om vi vore syskon, inte älskare.

Nu gäller ju att jag tar i beaktning det faktum att jag påverkas mycket av mensen också...!  Ska inte tänka så mycket.

Fick höra att en person på jobbet inte kunde fatta att vi var ihop, då jag verkade så ungdomlig typ... Ja han är ju äldre förstås, men inte så mogen kanske. Fast lite tråkig tycker jag nog...

Hmm......

 Ikväll ska jag gå ut och gästartista med munspelet  och nya micken som jag äntligen fått. Och som pappa betalat!!!!!   Skönt.. Snällt.

Alla dåligt-självfötroende-tankar dyker upp också inför kvällen =( Och stress inför att T ska vara sur över att jag kan vara trött och bakis i mogon. Så får se till att inte bli det....... Det känns ju ändå inte kul att vara!

Har även skrivit lite på facebook. Det känns jobbigt Som om jag måste sätta upp höga murar runt mig själv för att skydda mig.. Jag har blivit så besviken på hur människor reagerat och hur de uppträtt efter Skruttens bortgång.

Det är underligt när det gäller min trötthet.. - jag är förvånansvärt pigg när jag jobbar, i jämförelse med när jag är ledig...!

Jag träffade iofs en av de andra assistenterna idag som sa att hon också är så otroligt trött när hon är ledig. Och jag vet att den tredje också känner så...

Hmmmm......

Dags att byta jobb... Snart semester dock; mindre än en vecka kvar

Repade med badent igår. Gick rätt skit. Men känner efter det ett jklar anamma - att nu ska jag börja repa på egen hand också. Både sång och munspel. Ska skriva egen låt till nästa gång. Ska bli så bra så killarna kommer att baxna!!! Sådeså!

Munspelmicken från USA anlände idag! Jippi! Och pappa ska betala den!

"Jag har ju sagt att jag ska göra det", sa han när jag försökte säga att han inte behövde stå för hela kostnaden. Bra ändå, för har lite ont om pengar denna månad.

Känner mig också stressad över att jag inte mår så bra längre.... att jag är trött, nedstämd, irriterad. Har varit det i en vecka nu. Kanske pms...? Men hade hoppats på att den inte skulle vara så märkbar längre efter jag bytt medicin......

Läste information om Rosenterpi som jag varit på två ggr nu, och därstod att det inte var lämpligt om man åt psykofarmatika! Hmmm, det skulle hon kanske ha berättat om, kan man tycka.....?

I morogn kommer Väninna J hit på kvällen. Vetg ej hur T ("Exet") kommer att reagera på det. Vet att han inte tycker vi ses tillräckligt ibland, och denna vecka blir det lite mindre då jag jobbar en del, plus att jag ska gå ut på lördag och gästartista när vänner spelar på en pub.... Han vill inte följa med och det är nog bäst eftersom vi inte dragit jämnt förrut när alkohol varit inblandad....

Känner inget direkt sug efter vin iallafall. Bra.

Orolig för lillebror som slutat praktiken hos morbror. vad ska han göra nu. Är lite sur på T som halvt om halvt lovat honom sommarjobb men sedan verkar det inte bli nåt....

Skriver ej så kontinuerligt längre. Det har dels att göra med att jag börjat träffa T igen (Exet) och dels med att jag faktiskt mår bättre. Det känns bra. Att det är på rätt väg...

I morgon väntar 14h jobbdag. Har varit ledig några dagar nu. SKönt. Och jobbar, förhoppningsvis inte förrän lördag och söndag.

Hela dagen, så gott som har tilbringats med T. Hans yngsta dotter fyller 5 år idag. Så ett rännanda på stgan i jakt på en synth.

Sedan gymmet. Har haft en grym träningsvärk efter fredagens bodypump-pass, skönt att värma upp de stackars benmusklerna igen.

Har sedan haft tvättstugan samt tillagat ett kilo köttfärs. Så lunchen är klar tills i morgon.

Timman är sen men jag är ändå nöjd med att ha fått en del gjort. Fastighetsförvaltaren har dessutom varit hit och jag har fått nya trådbackar  en av garderoberna, vilket jag gruvat mig länge för att få fixat. Och nu är det klart    Jag ska dessutom få ordnat en del annat.

Det är bra. att jag tar hand om mitt hem.

God natt!

Bra dag, tycker jag..

Tog en morogn promenad till Exet. Pappa ringde och ville äta lunch. Jag berättade var jag var men han kommenterade inte det vidare.

Åt lunch och sedan hjälpte han mig att rensa lite i förrådet. Toppen! IV höll sams också.

Tränade på gymmet. Blir verkligen varm, varm. Måste ha med medicinen att göra..

Mer städning ikväll. Hallen ser riktigt okej ut nu. Skönt.

I morgon jobb. Känns lite stressande att jag måste komma på vad jag vill med framtiden.. Men jag har ju gjort stora framsteg så får verkligen vara nöjd!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....!

Regn och rusk men synnerligen gott humör.

Sov hos Exet. Vi tog en promenad till en livsmedelbutik och springer naturligtvis ihop med hans döttrar och mammans sambo. Lyckat! IV försöker jag vara lite hemliga med att vi börjat träffas igen...

Nåväl, vi får väl låtsas att vi umgås bara som vänner då kanske...

Lyckades ta mig till gymmet också och sprang på löpbandet i en halvtimme. Stort. Sedan efter middagen, formligen vräkte jag i mig av pappas krusbärspaj till efterätt hos dem. Han hade lyckats se fel på dl och msk i receptet också, så den innehöll på tok för mycket socker! Men god var den ändå    

Jag ska iofs ha mens (nej den har inte kommit än...) men så sötsugen som jag har varit dessa dagar är inte normalt. Igår åt jag två och en halv kanelbulle tex. Jag brukar inte äta fikabröd överhuvudtaget! Så jag undrar lite om det har med medicinen  att göra...? Jag vet att jag gick upp rätt mycket när jag började med Cipralexen för två år sedan. Viktökning finns ju inte med bland biverkningarna, men efter att jag kikat runt på nätet så verkar det vara vanligt ändå.

(paus)

Okej, nu har jag undersökt lite på nätet om min nya medicin paroxetin, och det visar sig att det är rätt vanligt med viktökning. Så - hur göra?!

Att sluta medicinera är inte ett alternativ i dagsläget. Då återstår att kontrollera matintaget samt att motionera mera! Framförallt motionera mer!

Morgonpromenader före frukost. Så får det bli. Nu är det bestämt.

Väntar annars på att Exet ska ringa. Han är på middag med släkten. Vi ska dela på halva flaskan vin som blev över sedan middagen i måndags. Jag är så j-kla sugen! Det måstre ha med serotoninnivån att göra! Rött vin, bananer, mango är sådant jag blir sugen på särskilt i mensperioden.

Lillebror har varit här idag när jag inte var hemma då hans dator pajat och han lånat min. Det känns bra att har nyckel hit och kan komma och känna sig som hemma. Min lille vän   

Vaknar med rastlöshet. Tankarna spinner och det kryper i kroppen. Tänker ligga kvar i sängen och försöka slappa eftersom jag jobbat så mycket i helgen. Men en måndagmorgon är ju alltid en måndagmorgon..

Väntar på den där förbaskade mensen.. Då vet jag att det är fyra dagar smärta men sen återvänder balansen en aning, om så än för någon vecka..

Hoppas, hoppas att nya medicinen funkar bra nu då!

Exet kommer nog snart hit. Det var jag som ville, som bad honom. Han var inte nödbedd iofs. Men jag undrar vad jag gett mig in i...

Äh, så länge man är ärlig väl..?

Fast nu skulle jag väldigt gärna vara själv. Vara ifred. Jag känner oftast så.

Jag har bokat in mig på step-passet i eftermiddag på gymmet. Det blir nog bra. Lite jobbigt med alla hurtiga instruktörer men jag behöver träna så...

Det ska bli roligt att åka till Norge till helgen och hälsa på styvfar, pappa till Skrutten (lillebror i himlen). Han gör det så bra, stackars man..

Lillebror följer också med som det verkar. Han säger pappa till norske styvfar men har egentligen en annan biologisk pappa som han aldrig haft kontakt med. En man som bodde med oss i ett-två år bara.

Nu blev jag plötsligt väldigt trött... ses senare...

Jag måste byta jobba. Detta går inte. Har jobbat 28 timmar lördag och söndag och det kryper i kroppen hela tiden... Det känns oärligt och elakt. Jag tycker ju om henne..

Pratade med Exet nu när jag kom hem om att jag är beredd att börja planera för ett nytt jobb och ev studer. Han är bra att prata mål med. Jag har alltid haft svårt för det. Jag har inte haft några klara mål. Det blir inget bra liv då...

Pratade även med honom om min medicinering. Jag tror han är lite old school när det gäller det. Tror att jag tillhör en annan kategori av människor eller nåt.. en svagare.. som man inte behöver ta på allvar och som inte vet vad som är bäst för henne.. Typ.

Jag ska försöka vara öppen för hans åsikter när det gäller min framtid. Kommer vi in på musik så vet jag hans uppfattning..

Det kanske inte är nån bra idé att prata med honom om det...

Huvudsaken är att jag skiljer på vad som är hans uppfattning och vad som sedan är det bästa för mig. Jag ska lita på mig själv och min magkänsla. Jag SKA...

Har läst lite i Dave Pelzers Att hjälpa sig själv.. Om förlåtelse och försoning. Och om det självdestruktiva i att hata en annan människa..

Jag förstår att jag på något sätt måste förlåta min mamma. Även om hon aldrig skulle erkänna att hon begått något fel. Jag förstår att jag måste försonas med min barndom.

Det här är en mycket viktig insikt för mig. Och jag tror en väg ur ångesten och passiviteten.