Vacker morgon. Mycket energi tack och lov. Fullspäckad dag framför mig. I allafall i mina mått mätt..

Hemmet är i kaos: disk, tvätt, jullådan parkerad i dörröppningen som en påminnelse om att den ska ner till förrådet, ren eller tidigare ren tvätt på ett lakan på golvet nedan sovrumsfönstret.

Jag vet jag inte mår tipptopp och då blir det så här.. men ibland undrar jag om det inte är något av en trotsig tonårsrevolt också... Pappa kommer senare idag med Billyskåpet som vi ska sätta upp. Och jag testar liksom hur det är att faktiskt stå för att mitt hem ser ut som det gör, och att det är just mitt hem. Jag får ha det som jag vill.

Det låter kanske fjantigt men min käre far har en förmåga att behandla mig som ett barn och klampar in på områden han inte har med att göra. Jag vet att han är orolig och vill mitt bästa. Mitt bästa enligt hans synsätt iallafall..

När vi talades vid tidigare idag så sa jag att mitt hem är i kaos. - Som vanligt då, svarade han. Och det finns säkert saker som inte är i ordning de gånger han är här, men allt är inte i kaos. Så jag sade ifrån att så är det inte alls. Ständigt tjafs.. Han ändrade sig dock och höll med mig att det är inte alltid så. Så vi började inte bråka. Jag vet inte om jag hade gått in i det bråket, men det var skönt att han var den som tog ett steg tillbaks.

Nu sitter jag och mumsar på två hårdbrödmackor med sardiner i tomatsås på. Dricker kaffe till. Har tidigare ätit ett ekologiskt ägg. Planerar att gå till gymmet och sedan en promenad.

Senare i em ska jag träffa J och ta en fika.

Undrar om det blir vin till middagen med Exet sen.. Kom att tänka på att jag inte alls varit sugen på ett glas rött på hela denna vecka! Tänk om medicinen har dämpat min ångest så pass att jag inte behöver vinet för att slappna av. Nu är det inte så att jag suttit och pimplat vin varje dag, även om det var så ett tag då Skrutten var sjuk och även efter han gått bort.  Självmedicinerg kan man nog kalla det.

Jag tog upp det då för två år sedan med min läkare, att jag nog drack för mycket och efter att ha frågat hur mycket och så, så sa hon: jamen herregud, du måste ju överleva också, det är inte konstigt om du behöver ta ett glas vin eller två!

Kanske inte det bästa en läkare kan säga men det kändes som att hon förstod mig! Och det var viktigt.

Nu har suget funnits där men jag vet vilken ångest vinet ger också så jag har försökt hitta andra vägar: denna blogg tex för att skriva av mig. Böcker, filmer, yoga, träning.

Så jag har kommit en bit på vägen. Rösten som säger att jag snart inte kommer att orka längre, att jag snart hamnar i Det Svarta Hålet igen, blir svagare och svagare..

Nu ska jag göra mig redo för gymmet samt promenad. Promenad först kanske.

Får se om jag hinner skriva mer idag.. I helgen väntar sen jobb, jobb.

Rätt tuff dag på jobbet.. Skönt att sluta tidigare.. Tror P, som jag jobbar hos, fick dåligt samvete vid ett tillfälle och frågade hur jag mådde.

Har varit duktig och varit till gynekologen. Diskuterade behandling av endometriosen. Jag har provat behandla med p-piller förrut men mått alltför dåligt av dem. Vi bestämde nu att när/om antidep-medicinen stabiliserar sig, så ska vi ta upp behandlingsmöjligheter igen.

Jag frågade om möjligheterna att bli gravid. Jag vet ju att de minskar när man har endometrios. Hon pratade om procenttal som verkade ganska hoppfulla ändå.

Kan vara bra att vet..

Just nu ska jag bara försöka må bättre. Jag tror att medicinen börjar fungera. Tycker inte jag känner av så mycket ångest längre... Är däremot väldigt trött. Men jag uträttar ju en massa saker, vilket naturligtvis tar på krafterna.

Exet är mycket kontaktsökande och i morgon ska vi äta middag. Jag måste prata med honom. Det bllir nästan för mycket detta. Vet inte var jag står...

I morgon väntar disk, tvätt och städ.. Och så ska jag kanske gå och simma   Är ingen fena (!) på det men kanske kan vara skönt. Finns tillgång till spa också.. OCh så ska jag träffa kompis J över en fika på bibliotekets fik där vi numera är stammisar.

Sov så gott!

Ikea med pappa och fru...   

- Hon måste va drogad, var pappas kommentar till frugans shoppinglust.

Jag köpte bla en smal Billyhylla m genomskinlig plastdörr. Jag ska sätta ett mörklila tyg bakom som skiner igenom. I den kan jag ha lite kläder av olika de slag.

Köpte även lite tyg- och plastblommor. Jag brukar ha varit anti sådanna, och föredragit den äkta varan, men nu finns det ju så många som ser riktiga ut. Dessutom skulle inte en levande blomma överleva där jag tänkt placera dessa! Ja, det ska vara garderobsblomman då men den är jag rätt less på.. Får väl återkomma med foton..

I morgon ska jag jobba extra men bara till kl 18. Endast 9.5 h arbetsdag - jippi! Ska ta med P till gynekologen eftersom jag har tid där. Hon får sitta i väntrummet alltså   

Mår än så länge okej av medicinen. Trött, trött men vet inte om det beror av den.

Inspelningen igårkväll gick hyffsat... Har inte mer att säga om den nu, vi är inte klara ännu. Exet hörde av sig innan och hörde om jag ville komma till honom efteråt. Så jag sov där natten som var. Min kropp sörplade upp hormonet oxytocin!

Hej, vill först visa buketten jag köpte idag i blomsterbutiken där syrran praktiserar och som hon gjorde åt mig. Med symbolik dessutom:

De vita rosorna upptill symbolisera det nya som föds i mig, mina nya insikter kanske. Och den cerisa gerberan är urkraften som ger mig styrka. Dessa strävar uppåt. Sedan det gröna och grönvita symboliserar ringarna på vattnet, så att säga. Effekten av det jag åstadkommer.

Fint va?

För övrigt är jag sååååååååååå trött! Blir stressad över det som vanligt. Har nu tagit mig ett glas vin och satt mig vid datorn efter en fullmsmäckad dag:

Två timmars samtal med assistansförmedlingen om min arbetssituation. Mycket peppning - bra! I morgon väntar samtal med P om hur jag upplever det. Lite nervöst. Tycker verkligen inte om att ställa människor till svars... eller tala om att jag inte accepterar vissa saker. Sätta gränser helt enkelt..

Efter det gick jag till kosmetikabutiken jag var till när jag fick en panik/svimningsattack för ca två månader sen. Jag har inte varit dit sen dess, men tog nu modet till mig att gå dit och handla över disk. Jag har alltid tyckt det varit jobbigt att diskutera hudvårdsprodukter eftersom jag har haft problem med hyn. Nu sa tjejen bakom disken att jag måste ha fått bukt med mina problem eftersom jag såg ut att ha en fin hy!!! Åh, det var toppen att höra! Och det kan jag säga är mycket tack var Cipralexen (antidep.).

Sen är det klart att jag blev trött av anspänningen att gå dit.

Efter det var det dags för besök hos terapeuten och jag berättade allt jag företagit mig de senaste tre veckorna, vilket är rätt mycket. Bla startat denna blogg   

Efteråt, hem och ett trekvarts samtal med arbetskollega, sedan snabbt iväg på gymmet och därefter iväg på ett sk. blueskafé för träff med moster (bitchkusinens mamma   ). Och därifrån kommer jag nu..

Skulle ej ha frågat henne hur hon har det i sin relation för vi blev ståendes i nästan en timme utanför fiket efter det stängt; hon pratandes och jag lyssnandes.... Men hon kan lyssna så bra på mig när det gäller, så jag tänkte att jag får ta det. Låter kanske ego men ibland är otroligt jobbigt att lyssna till andras problem när man har fullt fokus på att klara av sina egna. Och jag kan tycka så väldigt synd om en människa att jag liksom glömmer bort att skydda mig själv lite. Eller vet inte hur man gör kanske. Så ofta får jag stänga av helt, för jag orkar inte bära på andras bekymmer. Jag tar dem så personligen.

Fy nu är jag nästan medvetlös av trötthet tror jag. Tredje dagen jag äter den nya medicinen, och inga märkbara effekter eller bieffekter. Möjligtvis en viss rastlöshet, som tydligen kunde uppkomma.. Den heter Paroxetin och jag ska äta halv tablett första veckan (10 mg) för att sedan gå upp till hel. I morgon ringer läkaren för att höra hur jag mår.

Funderar förresten en del över valborgsfirandet så jag ska hem till kompis med pojkvän och har nu fått veta att de som kommer i övrigt är ett par till. Ev nån fler. Kul med två par.... JAg brukar skita i sånt men det andra paret är inte så där JÄTTEroliga och min kompis är supernykär i sin kille så man kan ju förstå hur kul det kan bli...

Jag hade tänkt sova över där (de bor på landet) men tror jag tar bilen hem.

....läggdags...

Mycket trevlig kväll.. Och dag..

Har träffat gravida kusinen, vars pappa (min morbror) dog i en arbetsolycka på tågstationen i Göteborg 1993. Vagn släpptes in på område där han reparerade och säkerhetsskydd fungerade ej... Massor med volt genom hans kropp och han föll till marken där hans vän sedan gymnasiet stod.

Han skulle fylla 34 år.

Jag var 17,och hade just kommit hem och funnit huset tomt, tittade på Lilla huset på prärien då styvfar ringde och berättade att R dött i en olycka...

Kyla och värme svepte genom min kropp. Chock. Jag gick tillbaks till teven. Grät. Tittade sedan apatiskt. Försökte förstå vad som hänt.

Vet sedan dess att ingen borde få dessa dödsbesked via telefonsamtal... Ryser..

Sedan kom mamma, syskonen och styvfar hem. Jag satt fortfarande i tevesoffan. Mamma kastade sig på mig och hulkade, kramades. Vår relation var dålig redan då, och jag var förvandlades till sten.

Ville sedan inte gå på begravningen. Grät i sängen om kvällarna, men inte inför andra. Morsan trodde jag höll allt inombords och ville tvinga fram min sorg.

Beslutade i sista minut att gå på begravningen. Och då brast allt.. - jag grät och morsan sa - äntligen! Som om jag inte sörjt innan! Mormor och morfar fick leda mig in i kyrkan... till sin sons begravning. Väl därinne tog min närmaste kusin "hand om mig". (Hon som sedan kom att stjäla pengar från mig, men det är en annan historia..).

Nu ska jag sova..... zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

PS. Medicinen kan jag hämta ut först på måndagmorgon... Lite spännande..

PS. Har fått den nya registreringsskylten till bilen redan! Jag är riktigt stolt över mig själv som faktiskt ordnat detta i tid inför ombesiktningen. Och utan ångest! Jippey!

I morgon ska jag även ta ut nya antidepp-medicinen. Läkaren skulle ringa på torsdag till veckan för att se hur jag mår.

Vet att man kan må dåligt i börjannär man tar antidepp, även om jag fick känslan av att vara djupt förälskad i livet redan efter två dagar med cipralexen. Sedan avtog ju den effekten trots upptrappning i styrka, så det är därför jag byter nu . Ångesten ligger där ständigt och hindrar mig, så vi beslutade att jag skulle medicinera ytterligare en tid.

Det gick bra hos läkaren (som är allmänläkare men hon rådfrågade en psykiatriker). Vi kom fram till att jag ska byta till ett annat SSRI-preparat, kommer inte ihåg vad det heter nu, som visat sig varit mer effektiv mot ångest. Det visade sig när jag gjorde en sk skattning, där man får snabbt kryssa i ett frågeformulär om sitt mående, att min depression var måttlig medan jag hade precis över gränsen till svår ångest.

Och den har jag nog levt med i många, många år....

Jag ska börja äta den till veckan eftersom jag kan få förvärrad ångest av den i början vilket ej är så lämpligt nu när jag har min högst älskade pms-period - NOT!

Läkaren skrev även ut en halvtimmes promenad per dag på recept   

Nu har jag lite brådis: har tvättstugan, städar toa och ska ju iväg på middag!

Bra hos pappa idag, som berättade lite om hur hans farmor och farfar varit. Det kändes bra, det finns annars en spärr att prata om mer personliga saker mellan oss..

Ingen träning idag men dock friskvård.