PS. Har fått den nya registreringsskylten till bilen redan! Jag är riktigt stolt över mig själv som faktiskt ordnat detta i tid inför ombesiktningen. Och utan ångest! Jippey!

I morgon ska jag även ta ut nya antidepp-medicinen. Läkaren skulle ringa på torsdag till veckan för att se hur jag mår.

Vet att man kan må dåligt i börjannär man tar antidepp, även om jag fick känslan av att vara djupt förälskad i livet redan efter två dagar med cipralexen. Sedan avtog ju den effekten trots upptrappning i styrka, så det är därför jag byter nu . Ångesten ligger där ständigt och hindrar mig, så vi beslutade att jag skulle medicinera ytterligare en tid.

Måste byta jobb, måste byta jobb, måste byta jobb...

(Jobbar som personlig assistent).

Jag är sååå trött... Har jobbat sen i förrgår morse och det har varit stenhårt tempo hela tiden förutom några timmars sömn... Flygresan blev inte av men vi lånade min pappas bil och åkte  till grannstaden och sov över i två nätter.

Shopping och åter shopping. Och när vi kom hem så var var alla nya inredningsgrejer tvunget att sättas upp, så styvfar var där och borrade och hjälpte till.

Som tur var åkte en annan assistent med som iofs inte jobbar där längre så jag fick göra alla tunga lyft...

Känner att jag måste skriva av mig...

Glad att jag har ett jobb men ...

Köpte lite kläder åt mig själv: två par leggings, en svart tunika/klänning, blekrosa kjol (använder bara kjol helt plötsligt - jag som alltid gått i jeans), svart huvtröja till lillebror, örhängen, halsband och lite annat krafs.

När jag äntligen kom hem så hade jag fått biljetten till Kay Pollak... Femhundra spänn.... Jag får se det som en investering. Och dessutom blev ju Sissela Kyles föreställning inställd så då går jag väl på detta istället!

Fy nu är jag verkligen trött. Har tagit en bärs jag hade i kylen.. Nu lite té, spikmatta och sängen! I morgon väntar kanske gym, bilmek, träffa höggravida kusinen E som är hemma på besök, middag och party med styvfar, lillebror och moster.

Har ju bestämt mig för att göra mig av med mitt gamla piano, eftersom jag köpt ett nytt, och har fått svar från moster d.y att de inte har plats för nåt tyvärr, så nu tänkte jag fråga Exet om han vill ta det. Han har ju två små flickor.... Det måste vara konstigt för dem att jag plötsligt inte finns med i bilden....

Jag är glad att det är slut men det är ju också ensamt ibland såklart.. Svårt det där...

Ha det bra alle! En liten video till min lillebror Skrutten som avslut:

Måste bara skriva av mig lite till innana jag släcker... Känner ett obehag över att jag ifrågasatt jobbresan pga problemen med flygen och om hemresa blir av.  - Vad är problemet? frågade chefen. Och hon jag jobbar för, är irriterad och pratar med andra om min nojja över att komma hem. "Det löser sig, på nåt sätt kommer vi hem" verkar vara det man ska tänka. Och vanligtvis hade jag nog bara hängt på, men nu ifrågasätter jag. Och det är inte vanligt.

Då väcker man också människors irritation och kanske försvarmekanismer.. Usch, det som jag vill undvika..

Kan jag välja att känna glädje? (Kay Pollak)

Vet inte... förmodligen.. ångrar inget iallafall.

God natt!

Tack för alla nya inlägg. Jag ska ägna dem mer uppmärksamhet samt era bloggar, till helgen...   

Det verkar som att resa blir av i morgon... Men om vi kommer hem - det vetti fåglarna.. Känner mig inte så väl till mods inför uppdraget. VILL verkligen hem på fredag, och om inget flyg går - no fun!

See ya!

PS. Danspass på gymmet, styrketräning, tvättat och besiktigat bilen beställt ny reg.skylt, stått upp för mig och ifrågasatt resan, bra mat.

Näe, bilen gick inte igenom.. Men det var inte så allvarligt: en trasig bromsslang, ett dåligt ljus och så måste jag beställa ny reg.skylt Styvfar hjälper till, sa han när han ringde för att höra hur det gått. Bättre än att be pappa.

På lördag blir det nog lite avskedsfest för styvfar som ska flytta utomrikes. Han är alltså pappa till mina småbröder. Vi hade väl inte så bra relation förut men efter Skruttens sjukdom och död så är vi tacksamma för att vi har varandra. Vi har suttit vid den där sjukhussängen, på gränsen till att bli galna, båda två. Och sen delat sorgen.

För oinvigda så kan jag nämna att jag bla. brukade kalla min yngste lillebror för Skrutten, även om det inte var så populärt när han blev stor tonåring. Han blev sjuk sommaren 2007 och dog samma år den 23 december 17 år gammal.

Jag kommer skriva om honom och om förloppet framöver när jag känner att ork finnes.

Efter jag varit till besiktningen så svängde jag förbi på jobbet. VI ska ut och resan jag och K, hon som jag jobbar som assistent hos. Jag visste att hon skulle vara nervös inför resan och att hon skulle bli glad om jag kom dit. Jag fick välja ut kläder åt henne när jag kom dit och sen när jag och den andra assistenten var ensamma en stund, så sa hon att jag var den stora tryggheten för K. Och att jag aldrig fick sluta. Lite på skämt iofs. Det känns ju bra att vara viktig för någon men jag vet faktiskt inte om orken finns där.... Men jag är ganska bra på att säga ifrån, har blivit bättre iallafall. Det är så jobbigt när människor blir arga på en bara.... Hu..

Vad ska jag göra nu..? Är väldigt trött men ska nog göra något nyttigt i mitt hem, för att må lite bättre. Just ja, såg att tvättstugan var ledig så ska springa ner och tvätta lite. Och fixa lite med saker som ska ned till förrådet.

Duktig, duktig tös!   

Tack Therese, det är fint att du peppar mig så! Jag önskade jag kunde peppa tillbaks. Har du ingen blogg? Kram. PS. Du behöver ABSOLUT inte be om ursäkt för att du inte läser min blogg varje dag! Jag är glad om du är in nån gång då och då!

Här kommer ett bildbevis på timmar av pussel från gårdagen (se inlägg Dag 13 forts hälsorapport)!

Jag funderar på hur en tanke kan skapa en känsla, och om jag ändrar tanken så ändras också känslan... (läser ju ur Kay Pollaks Att välja glädje)...

Som nu - jag mår piss, huvudet och axlarna värker, ångesten ligger och lurar.. Av den enkla anledningen att jag idag ska besiktiga bilen och den behöver rengöras innan. Jag tänker INTE kosta på den en biltvätt, utan jag kommer att få stå på bakgården och gnugga och söla ner....

Autmatiskt börjar nu en inre röst säga - kom igen , det kan ju bli roligt! Tänk att du har en bil och har möjlighet att fixa med den. Du klarar dessutom av det!

Det är skönt att jag kommit så pass långt att den finns där den där rösten. Och att den är min.

Just nu pågår visserligen ett tjatter av röster i mitt huvud:

      Jag kan inte, allt är hopplöst, jag är värdelös..

  Det är du inte, det är ju fantastiskt vad driftig du är - heja, heja!

Typ...

Antar att min pappa påverkar mig i fel riktning.. jag skriver en del om honom numera, jag vet... men jag är liksom där i processen i att förstå mig själv och varför jag gör eller känner på ett visst sätt...

Idag skulle han ju komma förbi tidigt och fixa bakljuset som var glappt. Han har nyckel till min lägenhet, och då hade han tagit sig rätten att gå in där mitt förråd är och sedan kommenterade han hur mycket saker jag har! Jag måste alltså hålla ordning för min pappas skull! Det är ju inte klokt, jag är över trettio år!

...jag måste börja reda mig själv, och inte be om hjälp med praktiska saker. Jag gör det inte så ofta, ibland när det gäller bilen och om jag tycker vi ska umgås. Men det är inte så roligt att umgås när han suckar över en hela tiden. Eller kommenterar hur jag står, hur jag gör, vilken inställning jag har till saker och ting.....

Nä nu ska jag äta frukost och sedan gå ut till min fina bil och göra den ännu finare och sedan ska jag åka en tur för att "värma bromsarna" och sedan besiktning. Det värsta som kan hända är att den inte går igenom!

Ahh, känner att jag måste avsluta detta inlägg med lite music!