Oerhört trött idag men det är inte konstigt efter allt jobbande i helgen. Sov en stund på eftermiddagen

Pappa kom på förmiddagen och jag köpte delar vi behövde för att fixa lite med bilen inför besiktningen i morgon.

Jag tycker jag förhöll mig bra till hans påhopp och klander idag. Jag kunde säga ifrån utan att vi blev osams.

Sedan gjorde jag något som nog förvånade oss båda - jag satt i timmar och limmade ihop plastdelarna till det trasiga bakljuset. Fick fila och karva med kniv för att det skulle passa, och lim överallt nästan. Men med tanke på att jag inte har (haft) så bra tålamod, så är det härligt att ha genomfört det! Pappa tyckte mest det var knäppt, men lite förundrad var han kanske..

Jag är stolt över mig själv iallafall!

Han är ju väldigt schysst som hjälper mig med bilen, men ibland undrar jag om det vore bättre för mig att försöka klara det själv....

Hade även ett samtal med hon som jag jobbar hos som blev lite förbannad på mig när jag sade ifrån angående en sak. Jag är nöjd med att jag gjorde det, men fy jag mår inte bra när folk är irriterade på mig. Usch   

En liten promenad, 75 min yoga, frukt och grönt, örtté samt rött té, i övrigt. Bra.

Är det bra för mig eller dåligt för mig, att känna som jag gör just nu?

I Att välja glädje av Kay Pollak som jag nämnt tidigare, är nåt man kan fråga sig lite då och då under dagen. För att lära sig att välja glädje. För att lära sig att ta ansvar och lämna offerrollen.

Nu i kväll efter yogan på gymmet har jag verkligen fått möjlighet att testa denna fråga på mig själv. Ett möte med en fd killkompis resulterade i att jag kände mig fullkomligt värdelös.

Han - snygg, välutbildad, familj. Jag - ett vrak, personlig assistent, död lillebror, nybliven singel.

Och eftersom vi kände varandra rätt väl en gång i tiden så berättar jag ju detta. Också för att stå upp för mig själv och inte skämmas. Men känslan av obehag, misslyckande, förnedring finns där.

Han rynkar inte på näsan eller så... det är hos mig problemet sitter. Fast ensak gör han som jag borde lärt mig att inte ta illa vid mig av: han pratar bort Lillebrors död. Kanske inte direkt. Men sen kvittrade han på som vanligt. (Och han är psykolog. Fast inte privat förstås...)

Svårt att beskriva, men vi var milsvidder ifrån varandra.

Jag frågar om han har kontakt med några från gamla killgänget. Jo då, några. Läkare, jurister hela högen förstås.

Helt plötsligt blir klyftan så stor.

Jag påminns av tider som varit. Inte för att jag mådde bra då heller, men jag var nog bättre på att spela. Och trodde att allt skulle ordna sig. Bara jag träffade den rätte, eller kom på vad jag skulle bli.

Förresten....

Tänk om... jag skulle fokusera på att det var roligt att träffa D på gymmet, istället på det jag skrivit ovan...?

Kan jag välja att känna glädje över mötet? (K.Pollak)

Jo kanske. Jag kan definitivt välja att lämna alla negativa tankar och känslor kring det.

Hej,

är trött, så trött. Mycket jobb på två dagar - 28 h. Det har gått bra dock, och humöret har varit stabilt. Jag gjorde illa ryggen idag iofs, vilket ju är mindre bra.. Att baxa en rullstol med en person uppför en bro med endast mormor som hjälp kanske inte är att ta hand om sin kropp.. Har kört lite yoga när jag kommit hem och nu ligger jag på spikmattan. Det går nog över.

I morgon ska vi kolla igenom bilen inför kommande besiktning, daddy and I. Hoppas, hoppas den går igenom.

Nu är jag schweintrött så orkar inte formulera ett ord till!

(Ha de!)

En lugn dag på jobbet som ändå gått otroligt fort. Ont i kroppen efter gårdagens ortobionomibehandling samt mensvärk      Jag har endometrios så har ont, ont och får knapra värktabletter. Läs mer om endometrios här:

http://www.karolinska.se/sv/Verksamheternas/Sjukdomar-tillstand--besvar/Gynekologi/Endometrios/

Ingen promenad idag men körde Kundaliniyoga i en halvtimme när jag kom hem från jobbet nu. Kundaliniyoga: http://www.kundaliniyoga.se/showpage.php...age.php?idPage=2

Jag har ätit nyttigt och varierat idag och ska nu dricka lite örtté.

Träffade exet också som hastigast. Det finns en längtan tillbaks men jag mådde ju inte bra med honom så jag får stå emot de känslorna..

I morgon tar jag med mig tjejen jag jobbar hos, hem till mormor på palt och fläsk. Mumma!

Tycker dagen har varit bra eftersom jag hållit mig till uppsatta hälsoplaner. Kännt mig lite låg, men det är ju bara vanligt. Ingen direkt ångest iallafall.

Nu har jag kommit hem. I hyfsad tid. Och endast ett halvt glas vin till middagen och sedan inget på krogen. Känner mig extremt slut i kroppen och i huvudet efter denna dag. Ingen hit att stå på en trång pub bland berusade människor heller.

På middagen ikväll blev jag vid ett tillfälle så ruskigt förbannad på en kompis kompis. Sån j-kla besserwisser. Och det blev ju pinsamt eftersom jag rodnade av ilska. Snacka om att överreagerade. Och jag hade ju rätt, så inte behövde jag känna så egentligen. Jag räddade situationen genom att varna honom för min pms, så det blev skratt istället. Blä, sen var jag förstås ändå irriterad på honom, och inte hjälpte det att han ska ta på en hela tiden heller. Kram och stryka på armen och kladdelikladd. Blä.

Ringde lillebrorsan som ska hjälpa sin pappa, min styvpappa med flyttlasset i morgon. Han var INTE intresserad av att prata som vanligt. Det är så jobbigt när han bara säger att han inte mår bra men sen vill han inte ha någon hjälp. -Fråga inte, säger han och lägger oftast på luren.

Ja ja... Han har kommit under vård nu iallafall..

Får se om jag hinner med någon promenad i morgon före jobbet. Tror det blir svårt att ta sig ur sängen..

Ha det gott.

Det gick bra hos läkaren (som är allmänläkare men hon rådfrågade en psykiatriker). Vi kom fram till att jag ska byta till ett annat SSRI-preparat, kommer inte ihåg vad det heter nu, som visat sig varit mer effektiv mot ångest. Det visade sig när jag gjorde en sk skattning, där man får snabbt kryssa i ett frågeformulär om sitt mående, att min depression var måttlig medan jag hade precis över gränsen till svår ångest.

Och den har jag nog levt med i många, många år....

Jag ska börja äta den till veckan eftersom jag kan få förvärrad ångest av den i början vilket ej är så lämpligt nu när jag har min högst älskade pms-period - NOT!

Läkaren skrev även ut en halvtimmes promenad per dag på recept   

Nu har jag lite brådis: har tvättstugan, städar toa och ska ju iväg på middag!

Bra hos pappa idag, som berättade lite om hur hans farmor och farfar varit. Det kändes bra, det finns annars en spärr att prata om mer personliga saker mellan oss..

Ingen träning idag men dock friskvård.

Nej men! Hittade denna som jag mycket väl kommer ihåg att jag såg när det begavs sig och som jag ofta har pratat om. Skrattade så jag tjöt vill jag minnas. Kul!

Bra avslutning på Dag 9...

Känner mig nöjd över passet på gymet.  Och nu efteråt har jag tittat lite på teve. druckit rooibos och rensat och kastat papper som varit kvar sedan gymnasiet! Gamla prov i matte, engelska och spanska! Fast även något jag skrivit som jag ska använda till en sångtext   

Jag har alltid haft svårt för att kasta eller göra mig av med saker överhuvudtaget. Det känns som att kasta en del av sig själv.

Nostalgisk.

Tack vare att jag flyttat en hel del och även bott utomlands, så har det inte blivit alltför mycket ändå plus att jag numer försöker lära mig att inte fästa mig för mycket vid döda ting! Och att när man kastar så rensar man även upp i sig själv!

Igår bestämde jag mig definitivt för att skänka bort mitt gamla piano till lillkusinen, om de nu vill ha det. Jag fick det när jag var fem år och nu står det mest och pryder en del av vardagsrummet, eftersom det är helt ostämt. Jag har dessutom köpt ett bra digitalt piano nyligen, så endast av affektionsvärde står det det gamla där. Känns jättebra, för det är mest förknippat med att jag inte fick öva som tonåring, och på något ställe vi bodde på, så fick det inte ens plats.

Pratade med pappa idag igen, det blev aldrig så att jag åkte dit. Jag fråga om han inte undrade över hur det gått på spelningen, och han sa lite generad att det skulle han till att fråga. Det känns bra att jag ifrågasatte. Men det är en av de saker som är bra med honom, att jag törs göra det utan att själv bli kritiserad. Pga av det alltså.

Som med morsan som jag har brutit kontakten med..

I morgon ska jag till läkaren för att diskutera medicineringen.. Jag vet inte var jag står själv i dagsläget - fortsätta eller trappa ner...? Har tagit till mig vad Therese har skrivit som kommentar på tidigare inlägg.

Sedan styrketräning och sedan massage. Därefter antar jag att jag hälsar på pappa och på kvällen ska jag äta middag med gamla vänner som jag ändå tycker jag kan försöka hålla kontakten med... Känner väl inte att vi har så mycket gemensamt längre men det handlar om att gå ut och kolla på ett band.. Jag ska inte dricka något alls. I helgen väntar 28 timmars jobb på två dagar.

Och så måste jag få i mig grönsaker i morgon också. Ingenting av det idag! Och en frukt bara..

Måste bara få säga att det är en stor befrielse att komma till insikt om att jag pga av depression inte orkat göra mer av mitt liv än jag gjort! Jag har burit så mycket skam över att inte ha lyckats komma någonstans vad gällande karrär.. Jag var duktig i skolan och har försökt plugga vidare men någonstans har det alltid tagit stopp.

Jag har mått så j-kla dåligt perodvis alltså. Och det är inte meningen att man ska må så! Jag har fixat mycket trots att jag mått som jag har mått, kan man säga.. Så kan man se det istället..

Jag försöker peppa mig själv lite. Ha lite sympati för mig själv. Det bor en elak kritiker inom mig som huserat där sedan barnsben.

Och hon ska inte få ta en sådan stor plats längre...

Ha det bra så länge! Kram!