Ledsen...

Urlakad efter repet. Gick (återigen) över min bekvämlighetsgräns. Kämpigt att hålla alla nöjda, att våga spela skit, våga bestämma, våga säga emot.

Ville dricka en öl när jag kom hem till "Kaoslyan". Ringde Lillebror som åtminstone brukar ha 2.8% hemma. Och så ville jag bara höra hur det var. - Hejdå, säger han nästan på en gång. Och så frågar jag e öl, men ångrar mig i samma stund och säger: nej förresten jag vill inte ha. - Varför frågar du då, fräser han. Jag säger att det inte är något kul att prata med honom när han inte kan vara trevlig. - Men ring inte då, säger han och slänger på luren.

Jag blir så ledsen.. Och nu började jag gråta och ringde T som fick trösta. Lillebror har asberger och befinner sig även i nån sorts Bli-vuxenfas, så vistt kan jag förstå. Men vi har alltid varit bästa vänner och skyr han mig som pesten!

Jag förlorar honom också! Mina småbröder var det allra, allra viktigaste. Jag dyrkade dem! Och nu har jag bara en kvar, och han är fan så jobbig!!    

Timman är sen och jag ska jobba extra i morgon. Från kl nio till tretton.

Villa ha vin, ost och choklad...   

Massage genom jobbet idag på förmiddagen.

Mensvärk.

Lite ångerångest efter att jag skämtat om att jag fick mensvärk av massagen inför nästkommande kund... pinsam jag kan vara.... Och det lät kanske inte ens som ett skämt... så hon kanske tog illa vid sig.

Skäms.

Ska dit nästa vecka så jag får ta det då.

Ikväll rep. Nu ska jag förbereda lite inför målningen av vardagsrummet. Har varit sjuk i helgen och legat på soffan i stugan bara.

Och sen ta med en av T´s döttrar på stan. Fika och äta glass    

Begravningen av gammelmormor var fin. Väldigt fin. Min kära oder var med och bar ut kistan.. Det trodde jag inte om henne. Att hon ksulle orka. Det var coolt ändå av henne.

Förkyld..

Förmodligen smittad av Lillebror. Eller resten av Sverige!

Idag begraver vi gammelmormor. Första begravningen efter Skruttens. Och i samma kyrka...

Det känns bra att T är med mig iaf. Han är nog lite nervös. Träffa The Crazy Family!

Jag orkar inte bry mig... om at vara nervös.... alla har så fullt upp med sig själva ändå..

Styvfar är här ifrån Norge också emn åker hem efter begravningen. Han har varit här i två dagar nu. Det är toppen att träffa honom, men han har med sig en syster som är mer än lovligt galen. På riktigt alltså! Så jag känner mig lite slutkörd faktiskt.

Och förkyld. Det värker i hals och huvud och näsan rinner. Det känns iofs bra att må dassigt av nåt som är reellt, nåt som "är påtagligt". Kanske därför man blir sjuk.....

Deep thoughts...   

Näe... nu må jag väl kliva upp... Mitt hem ser förresten ut som en riktig krater eftersom jag ska måla om vardagsrummet och saker flyttats in till sovrummet och stuvats om på alla möjliga vis.

Och i köket disk, disk, disk....... En bänkdiskmaskin blir nästa stora inköp!

Snörvel, snörvel.......

Lilla gammelmormor.....   

Nu skriver jag inte så ofta. Har gjort. Men vill göra. Skriv aoftare alltså.

Mår bra av det. Bättre. Har sannerligen mått stabilt. Bra. Känner att jag har fått en annnan inställning där jag kan vara mer tacksam. För allt jag har och för allt jag har haft. För att jag är den jag är!

I morgon terpi. JAg ska då ha funderat ut hur vi ska kunna planera för ett avslut utan att jag ska drabbas av panik och börja lipa... Och även funderat på varför det blir så.. Terapeuten har pratat om en "grundsorg" i mig.

Jag har förträngt och tryckt undan allt sedan jag var barn. Som ren överlevnadsteknik.

..ska jag nu själv ta ansvar för mitt liv???? Ogillar ansvar. Har kommit fram till att förr slog afta ångesten till när jag skulle ta ansvar för mitt liv. Numera blir jag ofta trött. Efter att medicinen tagit bort ångesten.

Det är lustig hur den fungerar alltså Jag har blivit så oerhört modig. Vi hade en spelning förra veckan tex. och jag var inte alls särskilt nervös.

Den gick väldigt bra förresten. VI fick massor av beröm. Så nu har jag fått mersmak. Hoppas jag kan lägga lite engagemang.....

Inför morgondagens terapi så har jag ven skrivit ett brev till min kusin. Kallad Bitchkusinen här. Inte så moget kanske, men det beskriver rätt bra för hur jag äntligen tillåter mig att känna för henne!

Terapeuten och jag ska väl titta på det tillsammans och kanske ger jag det till kusinen på fredag. Då begravs min gammelmormor. I samma kyrka som Skrutten. Första gången jag går in där efter hans begravning. Min älsking. Saknar dig så det gör ONT ONT ONT!    

Minsann, mår jag inte förvånansvärt bra på sistone...

Jag skulle inte vilja påstå att jagär lycklig. Eller att jag är nöjd med mitt liv. Men jag är ovanligt stabil i måendet, och känner mig inte orolig eller hotad..

Peppar, peppar...

ELler förresten, visst kan jag säga att jag är ganska lycklig. Varför begära mer av livet just nu?

Visst skulle jag vilja att Skrutten vore här etc etc men under omständigheterna - jag är nöjd och glad!

I morgon jobb. Tagit ledigt på kvällen för att repa inför onsdagens gig. Inte särskilt nervös. Pga medicinen allt?

Jag och T har beslutat oss för att gå i familjeterapi. Min terapeut tipsade om det. För vi kommer ju tillbaks till varandra om och om igen. Och ändå är det inte bra....

Pust.

Nu har T varit här. Det måste vara något allvarligt fel med honom. Allvarligt så har han nog någon sorts diagnos....

Fick be honom flera ggr att gå. Till slut rusade han ut.

Återkommer.

Jobbar mycket nu. Men efter tisdag så är jag ledig i en vecka! Jippi!

Mår allmänt bra.

Min Gammel mormor dog i förrgår dock. Hon har ju alltid funnits liksom, men hon var så gammal och svag på slutet att detta var ju vad hon ville... Och tänk att överleva nästan alla sina barn! Fy...

En helt okej jobbdag till ända. Verkligen helt okej!

I morgon kommer lilla pappsen på morgonen för att börja hjälpa mig att ta itu med lägenheten. Jag får liksom inte till det själv....

Han kommer att vilja kasta det mesta.. kanske kommer jag att vilja det också......

Vi kommer även att åka hem till farbor och faster då min kusin forfarande är hemma på besök.

På kvällen har jag bokat in ett yogapass    Ser fram emot det!

Sover hemma i natt. Känns inte som om att det är ok för T men han verkade ok med det iaf..... svårt att veta med honom...

I morgon har vi betämt att vi ska prata iaf. Vi har ju ett system där vi istället för att bråka, ska skriva ner irritationen på en lapp och sedan läsa upp den under lugnare förhållanden typ en gång i veckan. Hittintills har det väl inte fungerat så bra dvs vi har inte skrivit några lappar, förutom jag då två ggr..

Pust. Det är svårt med relationer.

Nu sova.