Att avstå

kolhydrater

bekräftelse

en pojkvän med två barn....

"Vad du är stingslig"! T.

Ja,  jag planerar hur jag ska göra slut. Vill, vill inte.

När han blir glad av att jag ringer så känns plötsligt allt bra. Så enkelt. Sedan kokar jag när han ointresserat suckar och stönar i telefon nästa gång vi talar.

Eller när han i torsdags tyckte det var så skönt att vi inte skulle dricka nåt alkoholhaltigt under denn aförsta gi-fas, för att i går vara på väg att köpa en flaska. Bara för att ta nåt glas. Och idag funderar han på att göra som en väninna till mig, och inte dricka på sex månader. Han som tycker att jag dricker för mycket, och att han dricker  pga mig..! Borde han då inte välkomna att vi inte ska dricka? Jag tänker på igår när han var såå sugen på vin. Och nu skulle han kunna lova at tinte dricka på ett halvår. Gör det då! sa jag argt. Lova! Nej, det gjorde han inte men han skulle kunna menade han.

Eller hur han talar om vad han ska göra te x: i morgon ska jag på stan. Det betyder oftast inte att han ska på stan utan: eventuellt går jag på stan i morgon. Eller tex: jag ska vara varenda helg i fjällstuga nu framöver (upprepat tre ggr). Jaha du, sa jag. Ja och sen har vi varit där hittills 2 ggr av 5 helger och de kommande tre veckorna är uthyrda.

Det som sker är att jag inte tar honom på allvar. Han gestikulerar vilt och pratar övertygande och jag känner bara - jo visst.. "Man måste ju kunna ångra sig" säger han.

Jag blir tokig!

Första GI-veckan. Egentligen ska jag upp och gör nån slags aktivitet före frukost.. jag ligger i sängen och skriver - räknas det?

Softar.

T har varit här en sväng före jobbet och gosat. Han tog på allvar vårt lilla gräl igår, tror jag. Var jättegullig och närvarande.

Idag ska jag åka t väninna J som fått en baby. Det är stort. Kommer att få en bra analys av hur hennes tillvaro har förändrats, och hur hennes känslor går.

Köpa gröt.. alltid lika sämst på det. Men jag tror jag har en Nalle Puh-mobil som jag egentligen köpte till en kusins försfödde liggandes.. ungen är väl sju år nu.. så jag menar, han lär inte behöva den..       

Behöver städa, tvätta, diska.. Varför.. Jo för jag mår bättre då. Bra anledning. Vill inte vara hos T ikväll och i morgonkväll. Vill va hemma. Men det går INTE. JAg förstår inte att jag gör saker mot min vilja... Det gynnar ju knappast relationen. Tänker att om vi hade flyttat ihop så hade det varit nåt annat. Då hade jag ju varit hemma OCH med dem.. Men vill inte, vill inte flytta ihop.

Sjukt.

Fokusera på nåt annat!

Vart går jag?

Lrdsamt ikväll. Jag är så trött. Trött på att inte få nåt av relationen t T. Ska jag komma? Jag vet inte, får jag till svaf.. Eller: du gör som du vill.

Och då ska jag fatta att han vill att jag ska komma.. Sedan var han förbannad över att jag inte sover över där.. som om han sover hos mig.. som om man ska gissa sig till att det är vad han vill....

Fy fan så less jag är...

Fick ett meddelande från en man jag tycker är ganska intressant via FB. Mer musikaliskt intressant än annat, men ändå.. Han frågade hur läget var. Jag måste säga att jag blev förvånad. Undrar om han vill nåt..? Mer än att höra hur läget är?

Med T är det lite dödläge. Han har inte barnen denna vecka men ändå sover han inte hos mig. Jag som blivit så kritiserad när jag inte är hos dem.

Jag tycker faktiskt det är skönt. Vill inte ha sex. Tycker det är jobbigt att säga nej. Och sen - skönt att vara ensam också. Få tänka. Slippa vara irriterad. Ifrågasatt. Retad.

Har varti duktig och tränat på gymmet två dar i rad nu. Går ju upp i vikt av medicinen. Väger säkert 68kg. Och borde gå ner 5 iallafall. Men samtidigt så mår jag ju bra. Bra att träna regelbundet dock så att kilona inte sticker iväg åtminstone!

Hade ett snack med Lillebror idag också. Han sover ju inte! Han såg så sjuk ut! Hoppas han nu har ringt och bett om en tid hos läkaren, och att jag får följa med!

Oj, jag har visst glömt att ta medicinen idag! Har varit riktigt flitig annars.

Sova nu. Ska till terapeuten för första gången på länge, och för sista gången förmodligen! Jag har haft jättejobbigt att ens tala om att avsluta samtalen, och nu känns det ok. Kanske lite för ok? Som om att jag skulle kunna skita i att gå dit i morgon. Inte bra det heller. Så gör jag ju i andra relationer i dagliga livet också..... När det blir för jobbigt. Eller när de inte vill ha mig, eller sviker mig på annat sätt. Iskall blick och good bye.

Tre år sedan Skrutten begravdes. Styvfar, hans pappa, ringde nyss och ville surra lite. Han drack vin, tittade på bilder och grät. Bor ensam i Norge i ett stort hus, stackarn.

Själv var jag mest förbannad den här dagen för tre år sedan. Förstod inte riktigt vad den skulle vara bra för begravningen. Den var kanske till för de andra men inte för oss, de närmasta. Vi som var med och vi som faktiskt stängde av honom - maskinen alltså.

Jag känner mig förbannad nu också. Han som så gärna ville leva. Vara med kompisarna, träffa tjejer, köra skoter, lira musik.......

Fan.

Kan nämna att jag hade ne bra helg i fjällen med T och döttrar. Åkte faktiskt utför femte gången i mitt liv, och första gången som vuxen. Roligt! Tänk jag som haft så ångest för att jag ínte kan åka, och nu ska jag lära mig på riktigt!

På söndagen hade jag en längfärdstur som utveklade sig till en Nära-döden-upplevelse..! Tog fel bland spåren och var ute i två timmar minst. När jag kom tillbaks till stugan i halvstormen, hade T åkt iväg med soter för att leta mig. Jag trodde inte ens hade tänkt på att jag var borta länge!

Längtar till i morgon bitti: kaffe på sängen och bröd som jag bakade till soppan idag (bjöd T på middag).

I morgonkväll - stickjunta   

Ska dra till fjälls. Var är pjäxorna och täckbyxorna?

Ingen stress, sa T. Skönt. Kliver upp nu.

Tänker att jag borde skriva mer.

Läser När livet stannar av Mia Säfvstam (tror jag hon heter). Om Tsunamin och om sorgearbetet.

Blir avundsjuk.

På stödet de får. På den gemensamma sorgen i samhället. Förståelsen.

Vem förstod oss? Vem såg Skrutten plågas?

Saknad.

Gott nytt år. Ja må du leva.

Julen är över. Mycket mat. Mycket jobb.

Det har varit bra ändå. Skrutten saknades förstås.

Styvfar och mina två levande syskon hemma hos mig på julafton. Härligt.

Jobbat juldan och annandan. Och idag. Och nyårsafton.

Mer pengar =)

I morgon besöker farbror och kusiner. Jamsession i replokalen på kvällen. Sa till T att vi had evanligt rep... Må nog berätta som det är- Varför skulle jag inte kunna det? Ja säg det...