Nu skriver jag inte så ofta. Har gjort. Men vill göra. Skriv aoftare alltså.

Mår bra av det. Bättre. Har sannerligen mått stabilt. Bra. Känner att jag har fått en annnan inställning där jag kan vara mer tacksam. För allt jag har och för allt jag har haft. För att jag är den jag är!

I morgon terpi. JAg ska då ha funderat ut hur vi ska kunna planera för ett avslut utan att jag ska drabbas av panik och börja lipa... Och även funderat på varför det blir så.. Terapeuten har pratat om en "grundsorg" i mig.

Jag har förträngt och tryckt undan allt sedan jag var barn. Som ren överlevnadsteknik.

..ska jag nu själv ta ansvar för mitt liv???? Ogillar ansvar. Har kommit fram till att förr slog afta ångesten till när jag skulle ta ansvar för mitt liv. Numera blir jag ofta trött. Efter att medicinen tagit bort ångesten.

Det är lustig hur den fungerar alltså Jag har blivit så oerhört modig. Vi hade en spelning förra veckan tex. och jag var inte alls särskilt nervös.

Den gick väldigt bra förresten. VI fick massor av beröm. Så nu har jag fått mersmak. Hoppas jag kan lägga lite engagemang.....

Inför morgondagens terapi så har jag ven skrivit ett brev till min kusin. Kallad Bitchkusinen här. Inte så moget kanske, men det beskriver rätt bra för hur jag äntligen tillåter mig att känna för henne!

Terapeuten och jag ska väl titta på det tillsammans och kanske ger jag det till kusinen på fredag. Då begravs min gammelmormor. I samma kyrka som Skrutten. Första gången jag går in där efter hans begravning. Min älsking. Saknar dig så det gör ONT ONT ONT!