Det är inte lätt med små barn. Har varit underbart men ack, så lite sömn jag har fått... Och de också.

T har nyss varit här och hämtat dem. Han vill att jag kommer till stugan i veckan. Jaså, jag som är så värdelös, sa jag. Nej det tyckte han ju inte.

Han sa att han inte kommer ihåg allt han sade heller.

Man kan vräka ur sig mycket men tänk att inte känna någon ånger, inte kunna be om förlåtelse..

Det ska bli så mysigt idag: ska strax åka till J och sen på loppisar på landsbygden. Sover över där.

Känner mig lite stressad över att jag är trött men om jag bara accepterar att jag är det så kanske det går bra..

PS.

Jag skrev tidigare idag en hel sida av vad som skulle kunna bli en självbiografi! Det känns stort.