Vacker morgon. Mycket energi tack och lov. Fullspäckad dag framför mig. I allafall i mina mått mätt..

Hemmet är i kaos: disk, tvätt, jullådan parkerad i dörröppningen som en påminnelse om att den ska ner till förrådet, ren eller tidigare ren tvätt på ett lakan på golvet nedan sovrumsfönstret.

Jag vet jag inte mår tipptopp och då blir det så här.. men ibland undrar jag om det inte är något av en trotsig tonårsrevolt också... Pappa kommer senare idag med Billyskåpet som vi ska sätta upp. Och jag testar liksom hur det är att faktiskt stå för att mitt hem ser ut som det gör, och att det är just mitt hem. Jag får ha det som jag vill.

Det låter kanske fjantigt men min käre far har en förmåga att behandla mig som ett barn och klampar in på områden han inte har med att göra. Jag vet att han är orolig och vill mitt bästa. Mitt bästa enligt hans synsätt iallafall..

När vi talades vid tidigare idag så sa jag att mitt hem är i kaos. - Som vanligt då, svarade han. Och det finns säkert saker som inte är i ordning de gånger han är här, men allt är inte i kaos. Så jag sade ifrån att så är det inte alls. Ständigt tjafs.. Han ändrade sig dock och höll med mig att det är inte alltid så. Så vi började inte bråka. Jag vet inte om jag hade gått in i det bråket, men det var skönt att han var den som tog ett steg tillbaks.

Nu sitter jag och mumsar på två hårdbrödmackor med sardiner i tomatsås på. Dricker kaffe till. Har tidigare ätit ett ekologiskt ägg. Planerar att gå till gymmet och sedan en promenad.

Senare i em ska jag träffa J och ta en fika.

Undrar om det blir vin till middagen med Exet sen.. Kom att tänka på att jag inte alls varit sugen på ett glas rött på hela denna vecka! Tänk om medicinen har dämpat min ångest så pass att jag inte behöver vinet för att slappna av. Nu är det inte så att jag suttit och pimplat vin varje dag, även om det var så ett tag då Skrutten var sjuk och även efter han gått bort.  Självmedicinerg kan man nog kalla det.

Jag tog upp det då för två år sedan med min läkare, att jag nog drack för mycket och efter att ha frågat hur mycket och så, så sa hon: jamen herregud, du måste ju överleva också, det är inte konstigt om du behöver ta ett glas vin eller två!

Kanske inte det bästa en läkare kan säga men det kändes som att hon förstod mig! Och det var viktigt.

Nu har suget funnits där men jag vet vilken ångest vinet ger också så jag har försökt hitta andra vägar: denna blogg tex för att skriva av mig. Böcker, filmer, yoga, träning.

Så jag har kommit en bit på vägen. Rösten som säger att jag snart inte kommer att orka längre, att jag snart hamnar i Det Svarta Hålet igen, blir svagare och svagare..

Nu ska jag göra mig redo för gymmet samt promenad. Promenad först kanske.

Får se om jag hinner skriva mer idag.. I helgen väntar sen jobb, jobb.