Jag måste byta jobba. Detta går inte. Har jobbat 28 timmar lördag och söndag och det kryper i kroppen hela tiden... Det känns oärligt och elakt. Jag tycker ju om henne..

Pratade med Exet nu när jag kom hem om att jag är beredd att börja planera för ett nytt jobb och ev studer. Han är bra att prata mål med. Jag har alltid haft svårt för det. Jag har inte haft några klara mål. Det blir inget bra liv då...

Pratade även med honom om min medicinering. Jag tror han är lite old school när det gäller det. Tror att jag tillhör en annan kategori av människor eller nåt.. en svagare.. som man inte behöver ta på allvar och som inte vet vad som är bäst för henne.. Typ.

Jag ska försöka vara öppen för hans åsikter när det gäller min framtid. Kommer vi in på musik så vet jag hans uppfattning..

Det kanske inte är nån bra idé att prata med honom om det...

Huvudsaken är att jag skiljer på vad som är hans uppfattning och vad som sedan är det bästa för mig. Jag ska lita på mig själv och min magkänsla. Jag SKA...

Har läst lite i Dave Pelzers Att hjälpa sig själv.. Om förlåtelse och försoning. Och om det självdestruktiva i att hata en annan människa..

Jag förstår att jag på något sätt måste förlåta min mamma. Även om hon aldrig skulle erkänna att hon begått något fel. Jag förstår att jag måste försonas med min barndom.

Det här är en mycket viktig insikt för mig. Och jag tror en väg ur ångesten och passiviteten.