Vaknar med rastlöshet. Tankarna spinner och det kryper i kroppen. Tänker ligga kvar i sängen och försöka slappa eftersom jag jobbat så mycket i helgen. Men en måndagmorgon är ju alltid en måndagmorgon..

Väntar på den där förbaskade mensen.. Då vet jag att det är fyra dagar smärta men sen återvänder balansen en aning, om så än för någon vecka..

Hoppas, hoppas att nya medicinen funkar bra nu då!

Exet kommer nog snart hit. Det var jag som ville, som bad honom. Han var inte nödbedd iofs. Men jag undrar vad jag gett mig in i...

Äh, så länge man är ärlig väl..?

Fast nu skulle jag väldigt gärna vara själv. Vara ifred. Jag känner oftast så.

Jag har bokat in mig på step-passet i eftermiddag på gymmet. Det blir nog bra. Lite jobbigt med alla hurtiga instruktörer men jag behöver träna så...

Det ska bli roligt att åka till Norge till helgen och hälsa på styvfar, pappa till Skrutten (lillebror i himlen). Han gör det så bra, stackars man..

Lillebror följer också med som det verkar. Han säger pappa till norske styvfar men har egentligen en annan biologisk pappa som han aldrig haft kontakt med. En man som bodde med oss i ett-två år bara.

Nu blev jag plötsligt väldigt trött... ses senare...