Näe...jag mår inge vidare......

nu är jag hemma, har ätit lite pasta. Tittar mig omkring på vad jag upplever som ett kaos..

Städar toaletten.

Tar fram instument och utustning - bra.

Ligger i T´s soffa med teven på och datorn i knät. Mensvärk.

Igår ringde jag till hälsocentralen och bad att läkaren skulle ringa mig angående medicineringen. Jag vill fråga om det finns möjlighet att medicinera det ökade matsuget. Det skulle vara surt att gå upp i vikt - det lär jag inte må bättre av! Och det är inte kulatt motstå det hela tiden heller.

Igår var T och jag på en husvisning. Jag gick från jobbet ett tag. En fantastiskt sekelskifteshus. Och så talar vi om en framtid ihop... Men nu känns det inte som det gjorde för en månad sen längre.

Jag känner att han har förändrats, men det kan lika gärna vara jag eller båda. Det känns som att vi pratar som om vi vore syskon, inte älskare.

Nu gäller ju att jag tar i beaktning det faktum att jag påverkas mycket av mensen också...!  Ska inte tänka så mycket.

Fick höra att en person på jobbet inte kunde fatta att vi var ihop, då jag verkade så ungdomlig typ... Ja han är ju äldre förstås, men inte så mogen kanske. Fast lite tråkig tycker jag nog...

Hmm......

 Ikväll ska jag gå ut och gästartista med munspelet  och nya micken som jag äntligen fått. Och som pappa betalat!!!!!   Skönt.. Snällt.

Alla dåligt-självfötroende-tankar dyker upp också inför kvällen =( Och stress inför att T ska vara sur över att jag kan vara trött och bakis i mogon. Så får se till att inte bli det....... Det känns ju ändå inte kul att vara!

Har även skrivit lite på facebook. Det känns jobbigt Som om jag måste sätta upp höga murar runt mig själv för att skydda mig.. Jag har blivit så besviken på hur människor reagerat och hur de uppträtt efter Skruttens bortgång.