Jag funderar på hur en tanke kan skapa en känsla, och om jag ändrar tanken så ändras också känslan... (läser ju ur Kay Pollaks Att välja glädje)...

Som nu - jag mår piss, huvudet och axlarna värker, ångesten ligger och lurar.. Av den enkla anledningen att jag idag ska besiktiga bilen och den behöver rengöras innan. Jag tänker INTE kosta på den en biltvätt, utan jag kommer att få stå på bakgården och gnugga och söla ner....

Autmatiskt börjar nu en inre röst säga - kom igen , det kan ju bli roligt! Tänk att du har en bil och har möjlighet att fixa med den. Du klarar dessutom av det!

Det är skönt att jag kommit så pass långt att den finns där den där rösten. Och att den är min.

Just nu pågår visserligen ett tjatter av röster i mitt huvud:

      Jag kan inte, allt är hopplöst, jag är värdelös..

  Det är du inte, det är ju fantastiskt vad driftig du är - heja, heja!

Typ...

Antar att min pappa påverkar mig i fel riktning.. jag skriver en del om honom numera, jag vet... men jag är liksom där i processen i att förstå mig själv och varför jag gör eller känner på ett visst sätt...

Idag skulle han ju komma förbi tidigt och fixa bakljuset som var glappt. Han har nyckel till min lägenhet, och då hade han tagit sig rätten att gå in där mitt förråd är och sedan kommenterade han hur mycket saker jag har! Jag måste alltså hålla ordning för min pappas skull! Det är ju inte klokt, jag är över trettio år!

...jag måste börja reda mig själv, och inte be om hjälp med praktiska saker. Jag gör det inte så ofta, ibland när det gäller bilen och om jag tycker vi ska umgås. Men det är inte så roligt att umgås när han suckar över en hela tiden. Eller kommenterar hur jag står, hur jag gör, vilken inställning jag har till saker och ting.....

Nä nu ska jag äta frukost och sedan gå ut till min fina bil och göra den ännu finare och sedan ska jag åka en tur för att "värma bromsarna" och sedan besiktning. Det värsta som kan hända är att den inte går igenom!

Ahh, känner att jag måste avsluta detta inlägg med lite music!

 

Min Fotodagbok

20 april 2010 10:00

Jag har tittat in på din blogg. Känner ett starkt igenkännande hela tiden. Läste också Kay Pollaks bok i förra veckan. Den är så bra, att jag kommer att läsa den en gång till vid ett senare tillfälle. Jag har samma problematik som du. Men min ångest dök upp för tre år sen.Innan dess har jag haft depressioner till och från som nog aldrig helt går över. Jag förstår dig hur ditt liv kan vara. Ha en fin dag//Gittan

http://minfotodagbok.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

What a day! Tack gode gud att att Å också går utbildningen, annars hade jag kännt mig helt torsk ensammen! Men efter att ha suttit lite vid datorn nu på kvällen så har en hel del sattt sig..!   Skrutten 21 år. Älskar dig och saknar dig! U and me ...

Jag har överlevt midsommar och föregående vecka. Sovit en hel del till slut. Tack och lov.   Denna vecka går jag en sommarkurs i musikproduktion. Kostar mig mycket pengar så jag hoppas att det är värt det. Jag ska göra mitt bästa!   Just i de...

Vaknade tidigt som jag har gjort på sista tiden, men lyckades somna om och sov ända till tio. Härligt. Behövligt efter gårdagens jobb då P fick åka till akuten efter att ha ramlat ur sängen under natten. Allt gick bra men det var trots allt stressigt...

is not my place to be.   T har ringt som en galning. jaq svarade en gång, sa att jag sov, vi sa hejdå men sen ringde han oavbrutet. Sade på svararen att det var konstigt att jag inte ville prata när han gick förbi mitt hus.   han villju inte ...

Jag skulle kunna skjuta studenterna.   Livet är så jvla orättvist. Varför fick inte Skrutten uppleva sin student?   Ett evigt VARFÖR? Lönlöst.   Igår fick jag massage. Kan du massera bort min ångest frågade jag Lena, massösen?   Det k...