emma

20 april 2010 15:59

kanske lite fel att fråga, men vad hade din bror för sjukdom?
det är sjukt hemskt det där,, jag har själv en nära vän som tog livet av sig för snart 3 månader.

PrincessDarkness

20 april 2010 17:33

Så synd D:
Min bror är 90:a, och jag skulle verkligen bli ledsen om han dog! :c

Faktamannen

20 april 2010 18:56

Hej. Hoppas allt är ok. Läste lite i din blogg och om din depression och alla tråkigheter du vart med om. Jag har själv haft ett liv fullt av både tråkiga och rent ofattbart hemska saker. Jag har delvis mig själv att skylla vissa av händelserna på, men jag tänker inte gå in på detaljer om mitt liv på din blogg. Det jag vill säga är (som iofs är om mig ändå, haha..) att jag började må bättre när jag slutade jaga lyckan genom att t ex läsa böcker som den du läser av Kay Pollak. Jag upplever att samhället är format så att det är något konstigt om man inte är glad och lycklig jämt. Självklart är det jobbigt att känna sig nere och uppleva att man aldrig är glad, men jag upptäckte att en konsekvens av att bli matad med böcker, med titlar som t ex " Bli lycklig nu!" och "Tänk dig glad" m.m, gjorde mig enbart sämre!? Jag upptäckte att jag blev sämre av att jaga lyckan och även min självbild blev sämre av att media dagligen skriver sina "råd" om hur man blir en lycklig, rik och stressfri människa. Då det är lågkonjunktur och människor mår dåligt kommer det opportunister och bombar oss med sina råd om hur vi ska bli "bättre människor" genom att bli lyckliga, framgångsrika, och snygga. Därför slutade jag med att läsa allt som innehöll dessa råd och råden var ju oftast desamma även om det var olika författare. Jag bestämde mig för att det räcker med att jag är tillfreds och nöjd med tillvaron, vilket jag inte blev av att läsa dessa böcker, då deras fokus är att människan ska vara GLAD eller LYCKLIG? Det gick väldigt snabbt att få tillbaka självkänslan enbart genom att acceptera, att saker och ting är som de är och jag kan inte göra så mycket åt det som hänt. Självklart kan mediciner vara en hjälp om man inte står ut, men som läget är nu är medicinering ett förstahandsalternativ, vilket jag tycker är fel. Dessa mediciner lindrar depressionen men botar den inte så depressionen kommer ju tillbaka när man slutar medicinera. Men som jag sa finns det tillfällen då medicinering är det enda alternativet så jag är inte emot själva medicineringen. Det jag vill ha sagt med allt är att samhället är format så att människor som inte är glada eller lyckliga jämt anses konstiga och detta skapar stress. Jag anses nog inte som glad eller lycklig, men jag upplever att jag är nöjd med tillvaron och behöver inte vara glad jämt. Att jag sen är en radikal och ibland arg människa som vill förändra världen, beror på alla orättvisor som begås mot andra, men detta ser jag som en styrka hos mig då jag orkar bry mig och kämpa för att försöka göra NÅGOT. Jag bryr mig heller inte om vad andra människor som inte känner mig tycker om mig. Detta mår jag dessutom bra av. Slutligen vill jag säga att detta är min subjektiva upplevelse och alla fungerar olika. Du kanske tänker i andra banor och blir inte stressad av dessa "jaga lyckan" böcker? Då är det bara att köra på, men jag ville bara berätta hur jag upplevde det. Jag trodde på dessa böcker, men blev inte bra förrän jag accepterade läget och sänkte mina krav. Simma lugnt!